På bussen påväg till skolan.

Sitter på bussen från psykologen. Och jag kommer på mig själv med att sitta och småle för mig själv. Det känns så bra efter att jag varit där. Trots att jag gråter och pratar om allt som är jobbigt. Men hon förstår på något sätt. Ja hon är jätte bra. Men jag skriver mer när jag kommer hem i eftermiddag. Ha en bra dag så länge.

Att styras av dåligt samvete

Ska till psykologen i morgon morgon. Det känns både skönt och lite oroande. Det gick så bra sist gång, men ändå så är jag nervös. För vad vet jag inte riktigt. Är nervös väldigt ofta nu för tiden så jag reagerar inte över orsaken längre. Men jag kände att vi klickade på något sätt. Det var så avslappnat. Och hon styr samtalen nu i början som en slags intervju om mitt liv. Så jag behöver inte känns någon press att veta vad jag ska prata om. För det är det jag känner att jag inte har. Jag vet inte vad jag ska ta upp? Jag vet ju inte riktigt varför jag mår dåligt. Och jag är så rädd att snacka skit om något och att hon ska få en förutfattad mening om dem jag pratar om. Jag är jätte rädd för det. Och det pratade vi faktiskt om förra gången. Så det kändes riktigt skönt. För jag vill inte lägga skulden på någon annan eller vad man ska säga. Nej fy, dålig samvete styr mitt liv just nu...

Allt jag gör kretsar runt att inte göra någon illa eller stött. Jag vill vara alla till lags och få alla att må bra. Gör jag något för min egen "vinning" så får jag dåligt samvete. Tänker jag en dålig tanke så får jag dåligt samvete. Vill jag äta fisk och Casper egentligen vill äta kött får jag dåligt samvete. Och jag orkar inte med det längre. Det tar så mycket energi, och jag känner mig som en hemsk människa...

Vad ska man göra när man gråter hela tiden?

Jag har fått en kommentar från en tjej som berättar hur hon låser in sig på toaletten för att gråta. Hon frågade om jag hade nått tips på vad hon skulle göra. Här är ett försök till ett svar.

Jag vet hur det är att gråta mycket. Det är hemskt. Men har du någon aning om varför du gråter? Utlöses det vid något speciellt tillfälle eller är det bara som att det "väller över" titt som tätt? Jag har tyvärr inga konkreta råd jag kan ge dig. Jag befinner mig själv där fortfarande, att jag gråter utan synlig anledning och riktigt ofta. Man känner sig så patetiskt på något sätt. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Det bara kommer. Men det som jag kan ge som råd är att du ska släppa ut det. Det är okej att gråta. När man väl gråtit så får man ett lugnt i kroppen. Jag tror själv på att man måste "släppa ut det", annars finns det kvar inne i kroppen och gör ont. Så försök och inse att det är okej att gråta, för om man kan med att gråta så är det en form utav hälsotecken. Det visar att du är i kontakt med ditt inre och dina känslor. Så det är "bra", på något sätt.

Det finns inte mycket mer jag kan säga, efter som jag som sagt själv befinner mig där just nu. Men det kanske finns någon annan där ute som har något bra tips?

Vad vill ni läsa om?

Jag tänkte bara höra om det är något speciellt ni vill att jag ska ta upp? Eller om ni vill att vi gör någon slags "frågestund"? Så ni kan väl lämna en kommentar och ge förslag på vad ni vill att jag ska ta upp här näst. För bloggen ska ju lika mycket finnas för eran skull, som för min. Så lämna en liten kommentar om vad ni skulle vilja läsa om :)

På en bänk i solskenet.

Just nu sitter jag i solen utanför Hemköp och väntar på att Casper ska komma ut med lite fika. Sen ska vi hem och sätta på lite kaffe och bara njuta av att vi är lediga och inte har ett dugg att göra. Ingen stress, ingen press. Det är i sånna här stunder allt känns lite bättre än annars.

Med lyckan mitt i sorgen

"Sånna som vi med lyckan mitt i sorgen".  Det stämmer så himla bra, och det låter så otroligt vackert. För det är precis så jag känner. Jag har aldrig trott eller påstått att jag mått sämre än någon annan. Jag trodde att det var så här man mådde, efter som jag alltid känt mig sådan. Att that's life liksom. Men uppenbarligen behöver det inte vara så. Man kan få ett mycket jämnare humör. Slippa alla störtfall ner med ansiktet före ner i backen. Man kan slippa hetsa upp sig för små saker. Slippa att känna en ständig oro. Man kan tycka bra om sig själv och vara nöjd med den man är. Man kan slippa hemska "fantasier" och annat dumt. Eller att vara konstant trött och utmattad. Panikångesten går att behandla och allt kan faktiskt bli lite bättre.

Men mitt uppe i allt tråkigt så kommer det stunder så man mår så himla bra. Livet ler mot en och man känner sig lätt i kroppen. Problemen finns bara i periferin. Små och suddiga. Och just där och då är man som mest lycklig. Lycklig och förälskad i livet.

"Är du frisk för övrigt?"

Tandläkarbesöket gick bra! Så nu är två STORA orosmoment borta. Tandläkaren och tentan. Jag är så trött att jag känner för att sova bort ett dygn. Men det är skola i morgon igen. Juridik-kursen börjar. Tungt.

Mamma, hennes väninna och min syster var här idag (mamma skulle med till tandläkaren..). Så efter tandläkaren och ett pass i skolan strosade vi runt på stan. Och jag märkte hur mycket jag saknar min syster. Vi ses ju inte lika ofta nu när det är tre timmars bilresa mellan oss. Men jag hoppas vid gud att hon flyttar hit när hon tagit studenten. För jag saknar henne så mycket. Vi har så himla kul tillsammans och jag älskar henne så det gör ont.

När vi satt inne hos tandläkaren, jag, mamma och Casper frågor hon lite allmänna frågor. Däribland "Äter du någon medicin? Är du frisk för övrigt?" Tankarna snurrade i huvudet på mig. Frisk? Klart jag är frisk. Eller? Shit, jag är ju deprimerad. Jag äter ju antidepressiva. Bör jag nämna det? Nej det kan jag ju inte, mamma sitter bredvid..?! Men ändå, jag måste ju få det sagt. Så när jag ska röntgas så ber jag sköterskan stänga dörren en stund när de andra står utanför. Jag visar snabbt att jag äter antidepressiva och att mamma inte vet om det. Hon sa att det var bra att jag sa det och att hon förstod att jag ville hålla det för mig själv. Hon hade frågat för att det har med bieffekter och så att göra. Som bland annat muntorrhet. Men där var ett typiskt exempel på hur snabbt och oväntat man kan hamna i ett pressat läge.

Sitter hemma i sängen.....

Det blev ingen tentaöl. Överraskad någon? Inte jag.. Fan, vad trött jag blir på mig själv ibland. Det är som att min kropp automatiskt börjar må dåligt när jag ska göra något som äjag egentligen tycker är lite jobbigt. Jag hade bestämt mig för att gå, men när jag väl är hemma börjar jag må illa och jag är dödstrött. Nästan som om jag vore bakfull? Så jäkla knepigt.

Men men. I morgon vid 11 så väntar ett besök hos tandläkaren, vilket inte är vidare kul för någon med tandläkarskräck. Det är bland det värsta jag vet. Vet inte varför, men jag mår jätte dåligt bara av tanken att gå dit. Mamma kommer hit för att följa med och Casper ska naturligtvis också med. Så vi blir ett helt gäng. Jag har även fått dem att skriva in att jag är tandvårdsrädd som de så fint kallar det, eftersom att det är första gången hos den här tandläkaren. Men nu vill jag bara att det ska vara över så att jag kan lägga det bakom mig. Det har varit så mycket olika orosmomemt nu under en kort tid. Jag vill bara kunna slappna av lite!

Tenta och tentaöl.

Sitter på bussen påväg hem från stan. Vi hade tentan vid åtta i morse och jag var klart vid halv elva. Så nu är den över. Borta. Finito. Och jag känner mig så mycket lättare i sinnet. Nu hoppas jag bara att jag får godkänt. Sen är det en mindre sak att oroa sig över.

Vi har varit och käkat och så efter tentan och de andra ville ha med mig på tentaölen ikväll, men det är ju ett typiskt exempel på sånt som jag tycker är lite jobbigt just nu. Dricka alkohol och umgås med massa folk på en otrygg plats. Men då sa en av tjejerna jag berättat för hur jag mår, att jag kunde ta med Casper för hennes kille skulle med. Och om jag ändå inte var säker så kunde jag ringa henne så skulle hon hjälpa mig att komma iväg. Och det känns så himla bra att dom bryr sig. Det känns så mycket lättere. Så det blir nog tentaöl ändå ikväll...

Några symptom på depression

Psykiska symptom

• kontinuerlig nedstämdhet
• låg självkänsla
• gråtmildhet
• skuldkänslor
• intolerans gentemot andra
• dålig motivation
• bristande intresse
• glädjelöshet
• irritabilitet
• hopplöshet
• hjälplöshet
• självmordstankar
• tankar om att skada någon annan, t ex ett barn
• minskad sexlust
• känsla av att må sämre med en gång på morgonen
• ångest
• tvångsmässig oro, tvångshandlingar, tvångstankar, grubblerier
• svårigheter att fatta beslut
• oro över ett barn

Fysiska symptom

• långsamma rörelser
• sömnstörningar
• långsamt tal
• förändrad aptit(vanligtvis minskad men ibland ökad)
• viktförändring (vanligtvis minskad men ibland ökad)
• värk och smärta
• brist på energi
• förstoppning
• menstruationsrubbningar
• bristande sexuellt intresse
• multipla fysiska symptom

Sociala symptom

• försämrad arbetsförmåga
• färre sociala aktiviteter
• färre hobbys och intressen
• färre kamratkontakter
• svårigheter i hemmet

Men tänk på att det är normalt att vara nere ibland. Det är när det börjar bli långvarigt och försvåra det dagliga livet det kan röra sig om en depression eller liknande.