Här kommer lite intressant läsning om + & - metoden

Plus- och minusmetoden är en del av beteendeaktivering,  som är en form av KBT, kognitiv beteendeterapi. Den innebär att man undersöker på vilket sätt ens olika beteenden påverkar depressionen.

Grundtanken är att problemet inte finns inom en själv, utan att depressionen helt enkelt signalerar att man inte lever det liv man verkligen vill leva. Den handlar också om medveten närvaro och om att lära känna sina tanke- och beteendemönster. Vissa saker som vi gör kanske förstärker känslorna av meningslöshet och hopplöshet (minusaktiviteter), medan andra gör dem lättare (plusaktiviteter).

Kännetecknande för minusaktiviteter är att de stjäl din kraft och energi. De känns jobbiga att göra och man gör dem ofta för någon annans skull.

Så rensar du bort dina minusaktiviterer:

* Börja säga ”jag är så jävla trött på att…” och notera vad du spontant tänker på. På så vis får du hjälp att identifiera dina minusaktivteter

* Be andra om hjälp med minusaktiviteter tills du själv orkar göra dem.

* Träna på att säga nej till saker du inte vill – utan att be om ursäkt. Säg: Nej tack, jag vill inte. Då visar du för dig själv att din vilja är viktig.

* Ta en paus från människor i din omgivning som inte får dig att må bra. Umgås med människor för din skull inte för deras.

Och så gör du plats för dina plusaktiviterer:

* Känn efter vad som ger dig energi i vardagen, det kan vara träning, god mat, möten med människor.

* Våga utmana dig själv, utsätta dig för nya situationer, för då känner du att du växer. Det som känns utmanade och skrämmande är oftast inte farligt, bara ovant.

* Våga också berätta för andra hur du känner. Det kan leda till starka och jobbiga känslor – men ger en trygghet att känna att man kan vara sig själv och att människor finns kvar ändå.

* Ge dig tid att fundera på de stora livsfrågorna, dina värderingar och vad du vill med ditt liv. När du vet det, sätt mål som överensstämmer med dina värderingar så kan du lättare att prioritera och göra medvetna 

val i din vardag.

http://mabra.com/lar-dig-skippa-deppet-med-plusmetoden/

Vägen till rätt hjälp.

Jag har varit hos psykologen idag igen. Och det kändes lättare den här gången än tidigare. Varför vet jag inte riktigt. Men det känns som om det börjar ge något när jag gå dit, och det är oerhört skönt.

Jag har fått lite frågor kring hur jag har kommit i kontakt med min psykolog. Och om jag inte minns fel har jag tagit upp det i ett tidigare inlägg, men jag tänkte dra det lite snabbt igen.

Casper tog kontakt med en psykolog på ett sjukhus, hur vet jag inte riktigt. Men jag fick så kallade akuttider i alla fall. Vilket innebar att de tyckte det var viktigt att jag fick omedelbar hjälp. Nackdelen var att det endast var tio samtal. Och när jag fick reda på det kändes de hela ganska värdelöst. Jag kände inte att jag skulle "bli frisk" på tio besök när jag mått dåligt så länge. Sedan kändes det inge vidare hos den första heller. Det kändes som om hon var dömande och drog förhastade slutsatser (kanske för att vi bara hade tio gånger på oss, vad vet jag). Så jag slutade. Jag bestämde mig då för att jag skulle klara det här själv (vilket jag uppenbarligen inte klarat av tidigare, men jag tyckte det var en bra idé ändå..?) 

Efter några månader förstod jag att det aldrig kommer bli bättre om jag inte får lite hjälp på traven. Tabletterna funkar väl inte jätte bra heller. Men med lite professionell hjälp kanske det blir bättre. Jag ringde min läkare och frågade hur jag skulle gå tillväga. Jag berättade att jag inte trivdes med min förra psykolog och att jag behövde prata med någon annan, för jag klarar det inte på egenhand. Jag kommer i så fall gå under. Han hade inte något att säga. "Det var det de hade att erbjuda..". Då tappade jag orken och lusten direkt. Casper tog återigen tag i det och ringde ungdomsmottagningen. Där är jag nu och pratar med en psykoterapeut, och hon är kanon. Jag fick tid efter bara någon vecka och går nu dit kontinuerligt en gång i veckan, och det får jag göra tills jag fyller 25 om jag vill. 

En fin och värdefull sak.

Det känns så underbart att ha flyttat. Vi börjar få ordning i lägenheten och jag känner ett nytt lugn i kroppen. Konstigt det där. Hade en klasskompis här på besök förut. Vår första gäst! Yey. Och hon hade med sig en kanongod glögg som jag kan tipsa om. Herrljunga lättvinsglögg med en touch av cognac. Och jag gillar inte glögg egentligen, men den var fin.

I alla fall, när vi satt och fikade och pluggade så undrade hon lite om psykologbesöken och så där. Och det kändes så himla bra. Att det kom så naturligt och enkelt. Inget konstigt med det liksom. Då kände jag hur varm jag blev i kroppen. Det behöver inte vara något konstigt. Det är så bara. Det kan komma en enkel kommentar som; Hur var det hos psykologen? Hur funkar tabletterna? Hur går det med tröttheten? in emellan alla andra vardagliga frågor om vad man åt till middag igår. Och det avdramatiserar det hela. Och det gör att jag inte känner mig så udda och fel.

Så det är ett tips till alla er där ute. Prata med personer som mår dåligt och deras problem som om det vore vilket vardaglig sak som helst. Det gör det inte lite hemskt. Att folk kan prata om det utan att linda in det eller sitta ner över ett bord och se allvarliga ut. Det är säkert oerhört svårt och känns nog lite underligt. Men det gör det mycket enklare. Tro mig. Det kändes som om jag var som alla andra. Och det var ett tag sedan jag kände den känslan.

Flyttdags!

Vi är mitt i flytten idag, och det ska bli så otroligt skönt att komma här ifrån! Trivs inte i lägenheten längre och värdarna vill inte ha oss kvar. Det är en så tryggt stämning och nu det sista har jag varit rädd för att bara träffa dem. Så gud va jag har längtat efter att komma här ifrån. Så idag är det dags. Ska bli så mysigt att julpynta på det nya stället. Jag älskar jul. Någon mer som julpyntat än?

Att se över sitt liv.

Det har varit lite dåligt med uppdatering nu under helgen. Men det beror på, som ni kanske förstått, att mina kusiner och min syster varit här. Men vi har haft en kanonmysig helg och var på Liseberg i fredags. Vilket faktiskt gav lite julkänsla mitt i allt grått och tråkigt. Vi har bakat lussekatter och gjort ansiktsmasker. Det har varit en sån helg som ger energi, inte tar. Och det är sådana personer och saker man ska pyssla med. För alla har vi personer runt omkring oss som bara slukar energi. Och jag har gjort så att jag har slutat umgås med dem. För det går inte. Man orkar inte i längden. Så man måste faktiskt tänka på sig själv, för när man mår dåligt så bör man se över sitt liv. Vart kan man göra förbättringar? Var kan man "spara" energi? Vilka saker ska man undvika? För sådana små saker kan göra så otroligt mycket. Så stanna upp och se er omkring och tänk över vad ni faktiskt kan göra för att må bättre.

Trötthet och framsteg?

Idag var första dagen jag hoppade över skolan på ganska länge. Men jag ar mått ganska kast de senaste dagarna. Mått illa, yr och trött. Och det ger sig inte. Det blir bara värre. Så jag stannade hemma idag. Sov till tolv. Så det var nog ganska välbehövligt. Jag har väl varit ganska stressad av olika anledningar det senaste. Kanske är det de som tar ut sin rätt. Men mina småkusiner kommer hit idag, och min syster. Och jag har längrat jätte mycket till det. Så då ville jag hellre vara utvilad och lite piggare när dom kommer än att ta ut mig i skolan. Det är jobbigt när ens energi inte räcker till till alla dom vanliga rutinerna. Det är en underlig känsla. Men något som känns bra är att för en månad sedan hade jag aldrig orkat med tanken på att ha hit dom. Men nu känns det bara kul. Framsteg?

Helt plötsligt tror jag på ödet och Gud och allt där emellan.

Jag hade psykologbesök i morse som jag faktiskt hade längtat till. Men när jag väl är på väg började jag bli nervös på något sätt och vill inte gå dit längre. I vanliga fall hade jag vänt, gått hem och ringt och sagt att jag var sjuk. Så hade det jobbiga varit ur världen och ingen hade varit nöjdare än jag. Men nopp, nu skulle jag dit hur jobbigt det än var. Stå på dig!, var tanken som ekade i huvudet.

Men dagen kunde ha börjat lite bättre. Jag satte mig på ett tåg som inte stannade på min station. Så jag åkte alldeles för långt, trots att jag frågade konduktören om den stannade på min station. Ja då, det gjorde det. Om jag hade biljett förstås. Men det uppstod tydligen något kommunikationproblem mellan oss, vilket jag förstod när tåget susade förbi mitt stopp. Hon var dansk, det kanske var det. Eller så uttryckte jag mig otydligt, vem vet. Men fram kom jag i vilket fall inte. Så där satt jag på fel station och kände hur jag fick hela den där olust känslan bekräftad. Jag skulle inte åkt hit idag! 

Det är i sådana situationer min analyseringsförmåga slår till. Och blir fantastisk. Jag tror på både ödet och gud, och allt där emellan. Jag skulle helt enkelt inte gått dit, och detta var sättet att visa det på. Men jag ringde psykologen och vi sköt på mötet och jag kom in när jag kom dit. och det kändes jätte bra. Eller ja, jag grät, pratade som aldrig förr och hon analyserade. Så vi hade det allt trevligt(?).

Och jag tänkte bara säga att jag gick iväg igår. På tentaöls-grejen. Och det blev en kanon kväll. Tack för det tjejer. Ni vet vilka ni är. Visserligen för att ni i stort sett är de enda runt mig som vet om det...  Och vet om bloggen. Men ändå. Tack.

Att trotsa tanken.

Idag är dagen när jag ska trotsa min inställning. Det är tentaöl för att fira att vi fått reslutaten, och jag ska gå. Fastän jag inte vill. Jag vill vara hemma och bara känna mig trygg och avslappnad. Men nopp, jag ska gå dit och jag ska ha kul. Så det så. Och jag ska INTE ändra mig. Inte, inte, inte.

Att sova för mycket.

Många som lider av depressioner och ångest har ofta problem med att sova. De ligger och vrider och vänder sig av oro och allmän rastlöshet. Men jag är tvärt om. Jag sover enormt mycket. Igår somnade jag vid sju.. Det är som om min kropp ständigt är utmattad, trots att jag inte gör nästan någonting. Det känns nästan som om alla mina känslor och negativa tankar suger ur mig all energi. Jag lägger så mycket fokus på att analysera saker och ting och fundera kring det ena och det andra så jag är helt matt i kroppen. Och det är inte alls kul. Dagarna bara försvinner och jag orkar inte göra någonting. Många säger ju att man ska röra på sig för att bli pigg. Och det gör jag. Vi har ju hund, så jag är ute och går flera gånger om dagen. Men inte blir jag piggare för det. Och jag har ju ryggproblem sen långt tillbaka, och nu när jag sover så mycket så får jag ännu ondare i ryggen. Det blir till en enda stor ond spiral. Och jag antar att ni är fler där ute som sover mycket under perioder när ni mår sämre. Så jag vet att jag inte är konstig eller annorlunda. Men det är fasen inte kul...

Godkänd på tentan!

Fick precis reda på tenta resultatet, och jag är godkänd på senaste tentan! Vilken lättnad. Jag känner mig genast mycket mer tillfreds med tillvaron. Det är såna saker som jag tror omedvetet tynger ner en. Eller i alla fall mig. Även fast jag inte går och tänker på det så finns oron där och gnager. Det känns när den har släppt, vad avslappnad man blir med en gång. Så ikväll kommer bli en bra kväll. Det känner jag på mig. Gud så skönt! Jag är så nöjd!

Tänkte bjuda på en liten mysig film som i alla fall gör mig varm i hjärtat.