Nya lägenheten

Nu sitter jag i soffan i vår nya lägenhet. Den är helt fantastisk. Det är så skönt att det är klart. Visst, vi har lite kvar att packa upp. Men allt börjar komma på plats. Och den nya sängen kommer under nästa vecka.

Vi har haft min låtsaspappa och syster här under gårdagen och natten. Det har varit så himla mysigt. De har varit här och hjälpt till och flyttat visserligen. Men det har varit mysigt ändå. Men när de åkte förut fick jag en liten panikattack. Inte panikångest. Utan bara panik. Fick svårt att andas och hela jag var ett orosmoln. Det pirrade och rörde sig liksom inom mig.
Herre gud, vart är vi? Vart bor vi? Varför måste dom åka? Kände de sig tvingade att komma hit och hjälpa till? Hur kommer skolan bli när den drar igång? Shit, jag ska jobba samtidigt. När ska jag hinna boka ny tid och psykologen? Kommer jag vara för trött för att åka en timme till jobbet på morgonen? Kommer jag klara av att jobba och läsa samtidigt? Kommer jag trivas i lägenheten? Hade vi råd att handla på IKEA förut?

Allt det där liksom snurrade runt i mig och det hade det gjort ett par timmar innan det "bröt ut". Tårar, skakningar och ångest ångest ångest, oro oro oro. Men nu känns det lugnare. Vi tappade upp en bad och lyssnade på musik samtidigt som vi skålade in lägenheten med champagne. Vi har pysslat lite och tänt ljus och nu sitter jag här i soffan. Helt övertygad om att lägenheten kommer bli kanon. Men skolan... Ja jag vet inte. O R O.

Packar packar och städar

Oj oj oj. Nu är vi mitt i en flytt igen. Denna gången till en trea med balkong. Det ska bli så otroligt skönt. Just nu bor vi i en etta. Inte jättekul. Men vi trivs väldigt bra. Men det ska bli så skönt att få ett ordentligt sovrum och ha bra med plats i vardagsrummet. Det kommer bli mer som ett riktigt hem. Sen ligger det nära havet och med massa fin natur och ändå nära till butiker och så vidare. Och en kvart till skolan. Perfekt. Gud det ska bli så skönt!

Är lite orolig i kroppen. Ska hem till familjen i morgon. Visst jag längtar jätte mycket efter dem och det ska bli kul att komma hem. Men det innebär alltid en psykisk påfrestning. Men jag är faktiskt rätt stark just nu. I alla fall för tillfället. Vem vet hur jag känner om en timme? Visst är livet som deprimerad och med generellt ångestsyndrom spännande..?!

En uppdatering

Jag är ledsen över uppdateringen. Shit vad dålig den har varit! Ändå är ni ett gäng som ständigt är inne och kikar efter uppdateringar. DET värmer. Och ger mig faktiskt lite lust att skriva. För visst, så är det. Jag har inte haft lust att blogga. Det förde med sig lite press. Press som jag inte tänkte på. För det var ju så inspirerande och jag ville verkligen kunna göra en skillnad för andra som mår dåligt. Men helt plötsligt insåg jag att jag kände mig pressad att skriva något bra eller något som berörde hela tiden. Och ibland är min hjärna tom, lika så mitt hjärta. Eller ja, inte tom tom. Men tomt på saker som rör depressionen och ångesten.

Men jag ser det som ett hälsotecken. Jag börjar må bättre. Visst, det har hänt ganska mycket under sommaren. Inga bra saker. Men det är bättre nu och vi tar oss igenom det. Jag och Casper har det bättre än någonsin, så det gäller inte oss. Men saker omkring. Men vi löser det också.

Jag har tagit sommaren med ro. Jobbar endel, och jag älskar verkligen jobbet. Det är så otroligt skönt. Jag har hittat något som gör att jag kan jobba utan ångest och utan oro. Det är helt sjukt. Jag som trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna hitta ett jobb som jag kunde må bra på. Men det har jag. Jag utvecklas och mår bättre. Helt sjukt. Jag är så imponerad av allt. Jag har hängt lite med kompisar och gått på lite konserter. Inte varit ute och festat nått speciellt. Och det rör mig inte i ryggen. Känner mig inte tråkig eller udda för att jag inte vill. Det bara är så. Och det är också så himla skönt. Jag håller på och stöttar en kompis som mår ganska kasst just nu. En kompis som i mina ögon var en av de gladaste och starkaste. Och det är bara ett bevis på att det kan hända alla. Alla går vi någon gång igenom något som är jobbigare än vad vi kan hantera själva. Men det ändrar inte oss som personer.

Men i alla fall. Nu ska det inte bli ett mils långt inlägg. Jag skriver mer någon dag under veckan. Om det är något ni undrar över, släng in en kommentar :)