torsdag 31 januari 2013
Fakta om depressioner
tisdag 29 januari 2013
söndag 27 januari 2013
I'm fucked up
Så. Nu har praktiken dragit igång. Jag "jobbar" på ett ungdomshem. Känns helt okej. Lite skrämmande. Men okej.
Jag mår ganska bra just för tillfället. Och då menar jag precis just för tillfället. Så är det med mig. Just nu kan det vara kanon. Sen händer något litet och jag mår kasst. Oron kryper och jag känner av ångesten. Men jag har lärt mig leva med det. I alla fall för stunden.
Hur är det med er?
Jag mår ganska bra just för tillfället. Och då menar jag precis just för tillfället. Så är det med mig. Just nu kan det vara kanon. Sen händer något litet och jag mår kasst. Oron kryper och jag känner av ångesten. Men jag har lärt mig leva med det. I alla fall för stunden.
Hur är det med er?
söndag 20 januari 2013
Du förstörde mig
Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig. Jag brukar låtsas att det var jag som förstörde dig. Att det var jag som var ett svin. Jag som höll i tyglarna och styrde. Jag brukar låtsas att det var jag som var det starke. Den starke som skrämde dig. Jag brukar låtsas att det var du som tynade bort och försvann. Att det var du som sa upp ditt liv för mig. Och inte tvärt om. Jag brukar låtsas att det var jag som mådde bra. Att jag ville ha det så. Jag brukar låtsas att jag har hittat på allt i efterhand. Jag brukar låtsas att allt var en dröm. Jag brukar låtsas att du älskade mig. För att bli tillfreds med tanken.
söndag 13 januari 2013
Tentaperiod, igen..
Hej på er. Hoppas er helg varit bra. Det har min varit. Fick överraskningsbesök av mamma, låtsaspappa och syster igår. Och vi hade en kanondag.
Anledningen till att jag bloggat så lite är för att jag håller på att skriva hemtenta... Den ska vara inne på tisdag så snart är jag klar. Tack och lov. Då blir det lite bättre uppdatering.
Anledningen till att jag bloggat så lite är för att jag håller på att skriva hemtenta... Den ska vara inne på tisdag så snart är jag klar. Tack och lov. Då blir det lite bättre uppdatering.
onsdag 9 januari 2013
Panik angående praktiken..
Har varit på min tänkbara praktikplats.. Chefen la verkligen bara fokus på hur tufft det kommer vara och att jag inte skulle vara så intensiv och förvänta mig nån uppskattning. Att ungdomarna skulle rata mig, avvisa mig, inte lyssna på mig, se mig som ett tänkbart objekt.. Att dom varit med om fruktansvärda grejer. Och absolut, jag tro henne. De har haft det fruktansvärt många av dem. Men ändå. Visst, dom gör det väl för att förbereda mig. Dom har ju haft flera praktikanter innan. Men jag blev så rädd på nått sätt. Att jag inte kommer klara det. Att jag kommer börja må sämre igen för att jag tagit mig vatten över huvudet. För att jag inte kommer trivas, och för att jag inte är stark nog.
Samtidigt så skulle det vara en grym erfarenhet! Jag skulle lära mig massor. Men jag vet inte om det är värt att riskera att må sämre igen... Sen, tänk om jag får en värre eller sämre plats om jag tackar nej? Eller om det är för att jag är feg och rädd för utmaningar som jag säger nej? Att jag undviker det som är jobbigt och att jag på så vis aldrig kommer att må bättre?
Fan va svårt det ska vara... Jag vet inte vad jag ska göra. Det vet jag aldrig....
Snart dags att låtsassova...
Just nu ligger jag i sängen och hör Casper greja ute i köket. Han gör tårta tror jag. Jag fyller nämligen år idag. 23 stolta år. Tiden går fort! Men jag måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i att fylla år..! Fortfarande. Trots mina idag fyllna 23 bast ;)
tisdag 8 januari 2013
Att få en syster
(Nu har jag mailat min terapeut. I did it. Det tar ju en minut och så är det gjort. Men det är som om något omedvetet hindrar mig från att göra det. Jag kommer på massa annat och göra och så har jag glömt av det. Men men, nu är det gjort. Har fått en tid nästa vecka.)
Jag tänkte att jag ska börja skriva och höra av mig mer till Caspers ena syster. Hon bor i Stockholm så vi ses inte så ofta. Men hon har själv mått som jag mår, och förstår så bra vad det är jag går igenom. Hon är helt fantastisk. Hon lyssnar och kommer med så bra råd. Vilket antagligen har att göra med att hon har varit där jag är själv. Det ger en sån enorm lättnad och tillit på nått sätt. Hon, som jag anser vara helt perfekt, fantastisk, glad, omtänksam, rolig och framgångsrik inom både idrott och arbete, har mått som jag. Hon har lyckats på så många plan. Det ger mig hopp. Hon känns som en storasyster. Kanske låter klyschigt. Men det gör hon. Så det är ett mål; mer kontakt med henne.
Jag tänkte att jag ska börja skriva och höra av mig mer till Caspers ena syster. Hon bor i Stockholm så vi ses inte så ofta. Men hon har själv mått som jag mår, och förstår så bra vad det är jag går igenom. Hon är helt fantastisk. Hon lyssnar och kommer med så bra råd. Vilket antagligen har att göra med att hon har varit där jag är själv. Det ger en sån enorm lättnad och tillit på nått sätt. Hon, som jag anser vara helt perfekt, fantastisk, glad, omtänksam, rolig och framgångsrik inom både idrott och arbete, har mått som jag. Hon har lyckats på så många plan. Det ger mig hopp. Hon känns som en storasyster. Kanske låter klyschigt. Men det gör hon. Så det är ett mål; mer kontakt med henne.
måndag 7 januari 2013
Tack till alla er som läser
Oj! Över 220 besökare än så länge idag..! Vad glad jag blir :) Hoppas ni stannar kvar. För nu ska jag försöka ta tag i det här med och bli bättre på att uppdatera.
En bild från när jag och Casper var i Paris i höstas |
Kom igen Chabo, släng iväg ett mail bara!
Just nu får jag inte ens tummen ur att höra av mig till min terapeut angående en ny tid, som jag skulle gjort innan nyår. Men hon känner väl mig vid det här laget. Hon har inte hört av sig än i alla fall. Hon ger mig väl lite tid antar jag. Men det som är grejen är väl att när jag kommer dit så håller vi på att prata om hur jag ska gå vidare med min terapi. Och det är ju det jag inte vet... Jag har inte den blekaste.
söndag 6 januari 2013
Att ta ett steg till, men till vad?
Jag har haft tankar på att sluta min terapi. Det känns som om vi bara pratar och pratar och jag får liksom inte ut nått längre. Det känns som om jag behöver mer konkret hjälp. Det hjälper mig inte längre att prata. Det har gjort det. Det har hjälpt enormt! Att få trassla upp allt inom en liksom. Och få hjälp att förstå det och titta på det på nytt.
Men nu känns det som om jag behöver ta ett steg till. Kliva ännu längre. Få hjälp att hitta nya strategier. Nya tankemönster.
Har ni nån erfarenhet av sånt här? Jag känner mig oerhört kluven och förvirrad. För jag finner en stor trygghet i min terapeut.... Fan va svårt allt ska vara.
Men nu känns det som om jag behöver ta ett steg till. Kliva ännu längre. Få hjälp att hitta nya strategier. Nya tankemönster.
Har ni nån erfarenhet av sånt här? Jag känner mig oerhört kluven och förvirrad. För jag finner en stor trygghet i min terapeut.... Fan va svårt allt ska vara.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)