"Vad jobbar du med?"

Jag jobbar på ett serviceboende för personer med psykiska och fysiska funktionshinder. Komiskt nog. Eller ja. Så konstigt kanske det inte är. Det är ju faktiskt det jag brinner för. Och det jag vill jobba med i någon form i framtiden. Det komiska är väl att jag själv känner mig aningens psykiskt sjuk. Ångest, depression och HSP. Men jag trivs, som fisken i vattnet. Jag känner mig betydelsefull och jag har stor möjlighet att påverka tiden jag spenderar på arbetsplatsen. Vi har väldigt strukturerade arbetsrutiner som varje dag finns nedskrivna och uppslagna att följa. Men samtidigt finns tid och utrymme för förändringar. Och man kan hitta på saker tillsammans med de boende. Mina arbetskamrater är jättefina människor. Och vi har kul tillsammans. Så förhoppningsvis kommer den här arbetsplatsen och mitt arbete att hjälpa mig komma över ångesten som jobb alltid varit förknippat med tidigare.

Zlatan och jobb

Har legat i sängen hela morgonen med Casper och vovven och en kopp kaffe och läst Jag är Zlatan. Han är officiellt min nya idol. Grym kille. Jag gillar verkligen att han berättar sin historia för att stärka andra och för att ge barn som ses som "annorlunda" en röst. Starkt gjort. Och det gick ju ganska bra för honom om man säger så. Det visar att det går om man vill. Och om man vågar vara sig själv.

Nu ska jag snart iväg till jobbet. Och det känns inte det minsta jobbigt. Och det gör mig så himla lycklig! Har alltid haft ångest inför jobb. Varje gång, varje dag jag skulle iväg. Ångest ångest ångest. Svart tung ångest. Så fruktansvärt jobbigt. Men nu är det som bortblåst. Om det beror på att jag har ett underbart bra jobb eller för att jag mår bättre nu det vet jag inte. Men jag gillar det.
- Hur känner ni inför jobb? Har ni ångest?

Midsommar.

Ja, då har det varit midsommar. Hur har ni klarat er igenom denna högtid? Har det varit bra? Eller har ni känt er pressade att hitta på något och ha så där fantastiskt bra och trevligt? Så hade jag känt för bara något år sedan. Press att gå ut och hitta på något. Dricka för mycket och tvinga sig själv till att ha kul och hetsa. Klä sig ursnyggt men ändå känna sig ful. Men i år har jag jobbat. Hur skönt som helst. Jag har inte firat med familjen som vi alltid gör annars. Jag har inte varit med vänner och grillat och stojat. Jag har inte haft ångest inför kläder och vädret och gud vet allt. Jag har bara varit. Jag slutade 22.00 och kom hem och la mig i soffan hos Casper och kikade på fotbollen och käkade chips. En kanonbra midsommar.

Men visserligen hade det här kunnat blivit en sån där Pripps Blå midsommar. Ni vet när de är ett gäng vänner ute på någon ö och grillar, skrattar, badar och bara har det bra. Dricker öl för att det är gott, och man halvligger på någon klippa någonstans och lyssnar på musik fram till småtimmarna. Man skrattar och njuter av att vara trygg och lugn. Det hade kunnat blivit en sådan midsommar. För just nu mår jag bra. Men jag är helnöjd med utfallet ändå. Jobb, fotboll, chips och kärlek.

Så, hur har ni haft det gott folk?

Att må bättre.

Jag måste säga att jag mår förvånansvärt bra. Och har gjort det några veckor nu. Visst, bakslag kommer. Det kommer de nog alltid att göra. Men jag tar dem mycket bättre och kommer över dem fortare nu. Jag vet inte om det har med medicinen eller terapin att göra. Eller det faktum att jag börjat prata om att jag mår och och mått väldigt dåligt, väldigt länge, men mina nära vänner och Casper. Det spelar liksom ingen roll. Men jag tror att det är en kombination i mitt fall.

Att prata med Casper hjälpte mig att våga ta hjälp av andra. Han hjälpte mig att söka hjälp och jag fick, efter mycket tvekande från min sida, utskrivet antidepressivatabletter. Tabletterna hjälpte mig upp hur det djupa djupa hål jag befann mig i. Och så småningom kunde jag börja prata om det på riktigt och börja bearbeta det hos en psykolog. Efter att ha gjort det ett tag fick jag mod att berätta för ett fåtal vänner. Vänner som tog det hela jätte bra, och sen dess har vi kunnat prata om mina känslor och min ångest som vi pratar om vädret. Inget konstigt med det liksom. Efter ytterligare tid och uppmuntran från vänner och psykolog tog jag steget och berättade för min mamma. Hon tog det inte lika bra. Men hon försöker. Och idag är jag bättre än någonsin. Starkare än någonsin. Och jag ser mycket ljusare på framtiden. Jag ser mig faktiskt ha en framtid.

You know, the rainy days they ain't so bad when you're the king..

Det är en rad ur en Kings of leon låt. Min syster har gjort en tavla med den texten på, i skolan (en tavla som jag fick, hihi). Och när hon kom hem med den idag så satt jag vid baren i köket och grät med Casper. Mamma hade behandlat både mig och Casper illa och sedan drog hon i frustration (hon orkade inte se på oss...). Sedan kom hon hem och vi redde ut det. Vi pratade om det och jag grät, och hävde bland annat ur mig hur jag har tröttnat på att göra allt som vår låtsaspappa inte gör då han är iväg och jobbar hela tiden. Jag har delat allt som har med ett hem och en familj att göra med henne. Som jag inte får uppskattning för - bara det jag inte gör märks. Men allt blev bättre och det löste sig. Men efteråt grät jag ändå för att jag blir besviken, arg och skämdes över att hon beter sig så. Och då kom min syster hem. Hon pratade med oss båda två. Sen började vi kika på de två tavlorna hon hade haft med sig hem från skolan. Innan hon gick in på sitt rum sa hon:

    "Du får va the king helt enkelt så blir inte the rainy days så jobbiga"

och så gick hon. Och de där orden fastnade. Ja, så enkelt kanske det är. Jag får se till att bli the king över mitt liv helt enkelt. Så kommer de jobbiga dagarna inte att bli lika jobbiga.

"Utöka" bloggen?

Jag vet. Just nu är jag sämst på att uppdatera. Jag vet inte riktigt varför det blir så. Kanske för att jag mår bättre. Kanske för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om alla gånger. Och då känns det bara dumt. Jag vet inte.

Men jag tänkte höra med er vad ni tycker om en sak. Skulle ni vilja att jag skriver om lite annat här också? Som vad jag gör på dagarna, skolan och så vidare? Eller känns det bara weird? Vore kanske kul, jag vet inte.

Mycket jag vet inte idag märkte jag. Men så är det i mitt liv just nu. Jag vet inte så mycket. Tänker inte så mycket - men det är bra. Just nu är det riktigt bra.