I'm back!

Här har det varit dött länge nu..... Jag ber om ursäkt för det. Det har bara runnit ut i sanden. Men ska försöka ta tag i det nu igen. Men sen när jag började må bättre igen så har jag startat en privat blogg som jag bloggar mycket på. Därav har den här bloggen blivit lidande.

Men jag mår som sagt mycket bättre nu. Går fortfarande i terapi och samtalar och jag äter förtfarande antidepp. Dock började jag en nertrappning igår faktiskt. Jag har legat på 20mg citalopram om dagen och nu ska jag gå ner till 10mg/dag. Mest för att jag vill se hur det går. Det gör mig inget att äta medicinen för resten av mitt liv. Den hjälper mig. Och det är huvudsaken. Men det är inte så bra att käka just den jag har när man vill bli gravid till exepel (inte för att jag planerar att bli det just nu. Men nån gång så..). Sen vill jag liksom se hur jag skulle klara mig utan den. Men nu är målet att gå ner på halv dos i alla fall. Så kommer jag väl ligga där tills nästa vår tror jag. Så får vi se sen.

Men det känns kul att komma tillbaka och ge den här bloggen lite mer fart igen! Hoppas inte alla har gett upp hoppet om oss (mig och bloggen). Ser att några fortfarande är inne dagligen. Det uppskattas! Puss på er!

En jobbig period

Caspers pappa dricker igen. Han är periodare. Så just nu är det en jobbig period. Haha... Det tar mig ganska hårt när det händer. Casper är mer "van" eller vad man ska säga. Någon av er som har erfarenhet? Vore skönt att höra.

Fakta om depressioner

• Ca 50% av alla kvinnor, och 25% av alla män, drabbas av depression minst en gång under sin livstid.

• Ca 80% av alla som behandlas för depression blir friska.

• Ca 75% av dessa faller någon gång tillbaka i en depression.

• Diagnosen depression kan först kan ställas om du har varit svårt nedstämd i minst två veckor.

• Du kan göra mycket själv för att bota eller förebygga en depression.

• Depression klassas som den fjärde farligaste anledningen till ohälsa i världen.

• Risken att drabbas av depression är större vid övergångsperioder i livet.

• Ju tidigare du söker hjälp ju större är chansen att bli botad.

• Depressioner kan drabba vem som helst.

• En depression innebär hormonella förändringar, kroppen hamnar i obalans.

• Depressionen försätter hjärnan i ett slags stressläge.

För att förebygga en depression:

• Stig upp och lägg dig på bestämda tider.

• Ät regelbundet

• Ta en promenad eller gå på jympa regelbundet. Om du gör utomhusaktiviteter är det viktiga att utnyttja dagsljuset. Även om solen inte skiner påverkas ögats näthinna av dagsljuset och man känner sig piggare

• Undvik stress

• Avspänning eller meditation minskar spänning och ångest

• Dränk inte dina sorger i alkohol

• Se till att du får en övergångstid innan du går och lägger dig. Ta en kort promenad, lyssna på musik, läs en bok.

• Vid medicinering, slarva inte med medicinerna.

Fakta hämtat från:
http://depression.se
http://psykologi.ifokus.se
http://www.doktorn.com

Do what u can

I'm fucked up

Så. Nu har praktiken dragit igång. Jag "jobbar" på ett ungdomshem. Känns helt okej. Lite skrämmande.  Men okej.

Jag mår ganska bra just för tillfället. Och då menar jag precis just för tillfället. Så är det med mig. Just nu kan det vara kanon. Sen händer något litet och jag mår kasst. Oron kryper och jag känner av ångesten. Men jag har lärt mig leva med det. I alla fall för stunden.

Hur är det med er?

Du förstörde mig

Jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig. Jag brukar låtsas att det var jag som förstörde dig. Att det var jag som var ett svin. Jag som höll i tyglarna och styrde. Jag brukar låtsas att det var jag som var det starke. Den starke som skrämde dig. Jag brukar låtsas att det var du som tynade bort och försvann. Att det var du som sa upp ditt liv för mig. Och inte tvärt om. Jag brukar låtsas att det var jag som mådde bra.  Att jag ville ha det så. Jag brukar låtsas att jag har hittat på allt i efterhand. Jag brukar låtsas att allt var en dröm. Jag brukar låtsas att du älskade mig. För att bli tillfreds med tanken.

Tentaperiod, igen..

Hej på er. Hoppas er helg varit bra. Det har min varit. Fick överraskningsbesök av mamma, låtsaspappa och syster igår. Och vi hade en kanondag.

Anledningen till att jag bloggat så lite är för att jag håller på att skriva hemtenta... Den ska vara inne på tisdag så snart är jag klar. Tack och lov. Då blir det lite bättre uppdatering.

Panik angående praktiken..

Har varit på min tänkbara praktikplats.. Chefen la verkligen bara fokus på hur tufft det kommer vara och att jag inte skulle vara så intensiv och förvänta mig nån uppskattning. Att ungdomarna skulle rata mig, avvisa mig, inte lyssna på mig, se mig som ett tänkbart objekt.. Att dom varit med om fruktansvärda grejer. Och absolut, jag tro henne. De har haft det fruktansvärt många av dem. Men ändå. Visst, dom gör det väl för att förbereda mig. Dom har ju haft flera praktikanter innan. Men jag blev så rädd på nått sätt. Att jag inte kommer klara det. Att jag kommer börja må sämre igen för att jag tagit mig vatten över huvudet. För att jag inte kommer trivas, och för att jag inte är stark nog.

Samtidigt så skulle det vara en grym erfarenhet! Jag skulle lära mig massor. Men jag vet inte om det är värt att riskera att må sämre igen... Sen, tänk om jag får en värre eller sämre plats om jag tackar nej? Eller om det är för att jag är feg och rädd för utmaningar som jag säger nej? Att jag undviker det som är jobbigt och att jag på så vis aldrig kommer att må bättre?

Fan va svårt det ska vara... Jag vet inte vad jag ska göra. Det vet jag aldrig....

Snart dags att låtsassova...

Just nu ligger jag i sängen och hör Casper greja ute i köket. Han gör tårta tror jag. Jag fyller nämligen år idag. 23 stolta år. Tiden går fort! Men jag måste erkänna att jag är barnsligt förtjust i att fylla år..! Fortfarande. Trots mina idag fyllna 23 bast ;)

Att få en syster

(Nu har jag mailat min terapeut. I did it. Det tar ju en minut och så är det gjort. Men det är som om något omedvetet hindrar mig från att göra det. Jag kommer på massa annat och göra och så har jag glömt av det. Men men, nu är det gjort. Har fått en tid nästa vecka.)

Jag tänkte att jag ska börja skriva och höra av mig mer till Caspers ena syster. Hon bor i Stockholm så vi ses inte så ofta. Men hon har själv mått som jag mår, och förstår så bra vad det är jag går igenom. Hon är helt fantastisk. Hon lyssnar och kommer med så bra råd. Vilket antagligen har att göra med att hon har varit där jag är själv. Det ger en sån enorm lättnad och tillit på nått sätt. Hon, som jag anser vara helt perfekt, fantastisk, glad, omtänksam, rolig och framgångsrik inom både idrott och arbete, har mått som jag. Hon har lyckats på så många plan. Det ger mig hopp. Hon känns som en storasyster. Kanske låter klyschigt. Men det gör hon. Så det är ett mål; mer kontakt med henne.