Att få en syster

(Nu har jag mailat min terapeut. I did it. Det tar ju en minut och så är det gjort. Men det är som om något omedvetet hindrar mig från att göra det. Jag kommer på massa annat och göra och så har jag glömt av det. Men men, nu är det gjort. Har fått en tid nästa vecka.)

Jag tänkte att jag ska börja skriva och höra av mig mer till Caspers ena syster. Hon bor i Stockholm så vi ses inte så ofta. Men hon har själv mått som jag mår, och förstår så bra vad det är jag går igenom. Hon är helt fantastisk. Hon lyssnar och kommer med så bra råd. Vilket antagligen har att göra med att hon har varit där jag är själv. Det ger en sån enorm lättnad och tillit på nått sätt. Hon, som jag anser vara helt perfekt, fantastisk, glad, omtänksam, rolig och framgångsrik inom både idrott och arbete, har mått som jag. Hon har lyckats på så många plan. Det ger mig hopp. Hon känns som en storasyster. Kanske låter klyschigt. Men det gör hon. Så det är ett mål; mer kontakt med henne.