Panik angående praktiken..

Har varit på min tänkbara praktikplats.. Chefen la verkligen bara fokus på hur tufft det kommer vara och att jag inte skulle vara så intensiv och förvänta mig nån uppskattning. Att ungdomarna skulle rata mig, avvisa mig, inte lyssna på mig, se mig som ett tänkbart objekt.. Att dom varit med om fruktansvärda grejer. Och absolut, jag tro henne. De har haft det fruktansvärt många av dem. Men ändå. Visst, dom gör det väl för att förbereda mig. Dom har ju haft flera praktikanter innan. Men jag blev så rädd på nått sätt. Att jag inte kommer klara det. Att jag kommer börja må sämre igen för att jag tagit mig vatten över huvudet. För att jag inte kommer trivas, och för att jag inte är stark nog.

Samtidigt så skulle det vara en grym erfarenhet! Jag skulle lära mig massor. Men jag vet inte om det är värt att riskera att må sämre igen... Sen, tänk om jag får en värre eller sämre plats om jag tackar nej? Eller om det är för att jag är feg och rädd för utmaningar som jag säger nej? Att jag undviker det som är jobbigt och att jag på så vis aldrig kommer att må bättre?

Fan va svårt det ska vara... Jag vet inte vad jag ska göra. Det vet jag aldrig....