onsdag 11 juli 2012
Ett downmoment
Sitter på bussen på väg upp till mamma med vovven i knät. Jag har lite av ett downmoment. Jag lyssnar på musik och Casper är inte med. Och musik har alltid berört mig på ett speciellt sätt. Vet inte varför. Men musik är en stor del av mitt liv. Så blir lite orolig och ledsen när jag lyssnar på endel musik. Musik som
Påminner eller handlar om vissa grejer. Men jag har min skyddande prinsessa i knät och snart är jag framme. Då kommer det nog kännas bättre. Det tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det kommer det att göra. För mig betyder musik också mycket. Det kan hjälpa en att komma ur en svacka och få en att må bättre. Min hund får mig också att må mycket bättre. Men just nu matvägrar hon och det är väldigt jobbigt för då blir hon matt och kräks. Har eran hund matvägrat någon gång?
SvaraRaderaMvh L
Hej, har just hittat din blogg och tycker den var mycket intressant att läsa. Dels därför att du skriver bra! Också för att jag känner igen mig från de 2-3 månader i mitt liv då jag hade en depression (biverkning av p-piller som jag slutade med så fort jag kom på det!). Men inte minst för att jag också jobbar med personer som har psykiska funktionshinder. Ju mer förståelse man kan få för hur det är att leva med psykiska sjuksomar desto bättre kan man bemöta de människor man jobbar med! Hoppas att du skriver snart igen...
SvaraRaderaDet där down momentet verkar bli väääääldigt långt...;-)
SvaraRaderaFin blogg du har ;)
SvaraRadera