Just nu är klockan 19.55 och jag har inte sovit något mer än under natten. Jag har alltså inte lagt mig i soffan och bäddat ner mig och sovit i cirkus 3 timmar. Som jag alltid gör annars. För att min kropp är helt slut körd och minsta lilla ansträngning känns överväldigande.
Utan idag har jag varit i skolan hela dagen, gjort grupparbete efter det och sedan varit och tränat. Efter det gick jag och handlade mat och nu har vi käkat. Jag är imponerad. Det går om jag håller igång verkar det som. Det är ju inte alltid så här. Men de senaste två veckorna har det varit så tyvärr.. Men inte idag! Det glädjer mig.
Det är starkt av dig att du fortsätter kämpa med allt, verkligen. :) Jag lever själv med posttraumatisk stress, så jag lever med att det är skitdåligt ibland, eller väldigt ofta för den delen. Bara att fortsätta och förhoppningsvis få det lite bättre. :)
SvaraRadera