Tiden läker inte alla sår

Jag var hos min terapeut igår. Det var riktigt tufft den här gången. Började äntligen prata om den sak jag bävat för under mitt redan gångna år hos henne. Något som jag förtrycker varje dag. Något jag inte längre trott varit kvar. Men det återkommer varje natt. Varje dröm. Jag har aldrig pratat om det. Inte med någon. Jag har nämnt det någon gång. Visst. Men inte mer än så. Inte gått på djupet. Inte bearbetat. Och därför finns det kvar. I mitt undermedvetna. Tydligen. Men nu har jag tagit tag i det. Med hjälp av världens bästa terapeut och enormt fina vänner. Jag har bestämt mig för att bli fri.