Att inte våga säga ifrån.

Nu har jag för andra gången, på mindre än en vecka, med kort varsel ändrat tid hos psykologen. Allt för att jag ska anpassa mig till alla andra istället för att säga att jag inte kan eller något liknande. Jag vågar väl inte antar jag. Men då sitter jag där med världens ångest för att jag måste ställa in och boka om och krångla med min psykologs tid. Jag vill inte att hon ska tro att jag "leker" med hennes tid eller nått sådant. Men på nått sätt känns det lättare än att yttra mig och ha en åsikt gentemot andra. Tanken på att de ska säga emot och ifrågasätta mig skrämmer. Och jag kommer genast ändra mig och hålla med (som jag ALLTID gör), och då skäms jag för att jag inte vågar stå på mig. Ibland skäms jag över mig själv. Nått så enormt.