If you make a mistake I'll be the first one to take your side.

Jag älskar honom så mycket att jag ibland blir rädd. Jag skulle göra vad som helst för honom. Vad som helst. You name it. Det gör ont ibland när jag tittar på honom, jag är så fylld med kärlek och känslor. Han är så vacker, på alla sätt och vis. Och ibland, men bara ibland, gör det ont för jag tänker vad som skulle hända utan honom. Jag har varit i den situationen förut - när man blir lämnad och tror att här, här tar livet slut. Men det gjorde det inte. Det började på riktigt. Med C. Och skillnaden med honom är att jag älskar honom, på riktigt. Jag är inte rädd. Jag är inte lika svag. Jag stannar inte för att jag tror att jag måste. Jag stannar för att jag hör hemma här. Jag stannar för att det är här jag är som lyckligast. Det finns egentligen ingen rädsla för vad som kommer att hända om det skulle ta slut. För det kommer det inte. Och ja, jag vet att det är dumt att tänka och säga så. Men i det här fallet är det okej. I det här fallet stämmer det. Det känner man. Det känner vi. Jag lovar dig. Har du känt den känslan så vet du vad jag pratar om. Jag har trott samma sak tidigare i livet. Men nu när det är på riktigt märker man. Att herre gud, det är så här det ska kännas. Det är så här det känns att hitta hem. Då händer det oftare att jag blir rädd av tanken på vad som hade hänt om jag aldrig hade träffat honom...