Rädd för att må bra.

Jag har varit låg det senaste. Känt mig så där hemskt tom och orkeslös. Jag har inte riktigt vetat vad det har varit, utan känslan har bara funnits där. Jag HATAR "den där" känslan. Känslan som bara infaller utan till synes anledning. Man kan inte förklara hur det känns eller varför man känner den. Den bara är där och förstör allt. Påverkar allt. Jag har aldrig kunnat vinna över den. Den har bara tagit över när den har kommit.

Men nu för någon dag sen fick jag känslan som jag kan få på helger ibland. Ni vet när man är så där lite härligt glad, det gör inget som nått går fel eller så för det är ändå fredag. Det är helg. Man är ledig och inga måsten finns direkt utan livet är bara skönt. Så kan jag känna på helger ibland. Aldrig mitt i veckan. Vardagarna kan vara otroligt tunga, bara för att det är vardag. Men nu helt plötsligt känner jag så på en måndag. Jag som vanligtvis hatar måndagar och får extra mycket ångest. Och känslan sitter i i dag också(?!). Det är så underbart. Jag är lugn och trygg och inte det minsta orolig. Jag var nära att missa tåget förut. Men what ever, det skulle ha gått ett nytt. Medans jag i vanliga fall hade fått smärre panik över bara tanken. Pulsen hade ökat och jag hade blivit kallsvettig. Men inte idag. Idag mår jag kanon och är hur lugn som helst. Men en liten ond tanke kryper igenom: Varför får jag må så här bra? Vad kommer komma här näst som drar ner mig i skiten igen??