Vi är just nu ute på fältplatser i skolan som vi ska skriva vår b-uppsats om. Vi blir utplacerade av skolan och skall sedan där efter skriva om något som rör fältplatsen. Jag och min kära vän hamnade på en fritidsgård. Tanken som slog oss när vi fick reda på det var väl inte direkt positiv. Man har liksom varit på fritidsgårdar själv och vet var det är. Det är inte mycket mer än så känns det som. Men det har visat sig vara ganska bra.
Idag fick vi kontakt med flertalet ungdomar och det underbara var när man kände hur de sög åt sig av det lilla vi kunde ge dem. Vi satt och lyssnade på dem och pratade med dem som vuxna. Vi var inte där för att styra och ställa eller för att på peka vad de gör fel. Utan vi visade att vi ville lära känna dem och att vi faktiskt brydde oss. Och de kände de av. De dröjde inte länge förrän några av de, öppnade upp sig. Någon berättade (enskillt naturligtvis) att han hade haft kontakt med socialen och varit trött på det mesta men nu var allt bra igen. En annan berättade om sina framtidsplaner och hans hemland och hur jobbigt det var där.
Såna saker är så otroligt givande. Det ger så ofantligt mycket. Jag blir alldeles varm i kroppen av det. Att känna att man gör nytta för någon annan. Oavsett om det bara är att finnas där och lyssna. Verkligen lyssna. Åh va underbart det är! Den känslan är obeskrivlig. Jag tror ni vet vad jag menar. Har man varit med om det så vet man. Och det är nog en av anledningarna till att jag har valt den utbildningen jag gjort. Känslan av att hjälpa till gör mig lycklig och fylld av hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar