Att söka svar.

Ibland blir jag så jävla förbannad. Varför känner jag så här? Vad har jag gjort som gör att jag förtjänar det? Det värsta är att jag inte kan komma på något. Jag börjar därför tänka på min uppväxt. Skilda förändrar, min pappa tog ifrån mig. Sedan hatade jag att vara där, men blev ändå tvingad att åka dit varannan helg. Jag grät och hade ångest hela helgen. Och sedan hela veckan innan jag skulle dit. Kan det ha med saken att göra? Jag kände mig aldrig tillräcklig inför min mamma, trots att jag vet att hon älskar mig högt. Min syster var alltid bättre. Jag hatade skolan, och jag hade ingen nära vän. Jag har haft och har väl än idag, ett konstigt behov av att göra andra människor tillfreds. Även om jag själv mår dåligt av detta. Det är bara några av sakerna som jag kan sitta och tänka på om det är det som gjort att jag mår dåligt. Och helt plötsligt drabbas jag av dåligt samvete. Pang! Det slår till som an rak höger i magen. Då skäms jag så fruktansvärt över att jag kan lägga över ansvaret på andra. När det är mig det är fel på. Jag är säkert bara överanalytisk, överkänslig och egocentrisk.