Jag kan slåss för mig igen.

Jag tänkte bara beträtta för er om en dröm jag hade för någon natt sedan. Som ni vet drömmer jag ofta om att jag behöver försvara mig och slåss på olika sätt i mina drömmar. Men att mina armar slutar att fungera. De liksom hänger utefter sidorna som döda fiskar. Jag slänger med kroppen och axlarna för att få dem att röra sig. Jag måste försvara mig! Jag måste slå tillbaka! (Jag har hållt på mycket med boxning i olika former, så jag vet hur man slåss. Så därav "inspirationen" till drömmarna skulle jag tro.)

Men nu i förrgår drömde jag att jag kunde slå tillbaka. Det var två personer, en åt gången, som var elaka på något sätt. De slåg mig inte eller så, men jag ville slå dem för att visa att så gör man inte. Du sätter dig inte på mig. Så är det bara. Och jag kunde slå dem! Mina armar fungerade och jag kunde stå upp för mig själv igen. Jag svingade som aldrig förr och det gav resultat. Inga blodiga scener, nej nej. Utan de gav sig bara. Äntligen! Det kändes så skönt när jag vaknade. Så lättad. Det här har pågått så länge. Jag drömmer det i stor sett varje natt. Det bara utspelar sig på olika sätt. Att jag inte kan röra armarna. Eller att jag faktiskt kan slåss, men mina slag är som luft. Det är som om jag vore gjort av bomull. Det gör inte det minsta effekt. Förutom inatt. Tack och lov.
Det har känts lite som om det återspeglar hur jag känner mig. Att jag aldrig kan försvara mig mot allt det onda. Kroppen bara ger vika och allt det onda kommer åt mig. Men inte den natten. Nej, då jäklar fungerade jag som jag skulle. Kanske är det ett tecken på att jag faktiskt börjar må lite bätte? För så är det faktiskt, sedan förra psykolobesöket har jag faktiskt mått bra. Utom en liten händelse dagen innan tentan. Men det tar vi imorgon.