"Bot" mot panikångest.

Wow säger jag bara. Tack för att ni är så öppna och ärliga. Fick en oerhörd respons på mitt inlägg igår om panikångest. Missförstå mig inte nu, men det känns skönt att läsa om era erfarenheter och hur ni upplever det hela. Panikångest är ingen enkel sak. Det är nog ganska svårt att förstå och få grepp om ifall man inte har haft det själv.

Men jag har i alla fall under årens lopp kommit underfund med lite olika knep som funkar för att bryta panikångesten när man väl känner att den är på väg. Till en början gick jag alltid ut. Jag satte mig på trappan mitt i natten i bara trosor och t-shirt. Kylan fick mig att lugna ner mig. Men då visste jag inte att det var panikångest det rörde sig om. Och det kom alltid på kvällar och nätter. Men under den tiden hade jag en väldigt nära killkompis och jag ringde alltid honom när det var något. Jag var 15, och han 16. Men trots det tog han bilen mitt i natten hem till mig (vi bodde på landet, men det är inte okej att köra utan körkort för det. Men vi var unga och dumma och han räddade mig från ensamheten och rädslan) och satt och höll om mig i timmar om det så krävdes. Jag hyperventilerade och grät. Jag förklarade att jag trodde att jag höll på att kvävas.

Idag vet jag vad det var. Inte han tyvärr. Men vi har återfått kontakten sen i julas och det är underbart. Så någon dag ska han få veta. Och då även hur mycket han betydde och betyder för mig. Men det hoppas jag han vet.

Men men, tillbaka till mina "tips". Jag har läst mig till och hört människor berätta om att det som ska hjälpa bäst är att få kroppen och hjärnan att bryta tanken (snap out of it) och känslan man får. Detta genom att aktivera andra sinnen. Så som lukten, smaken, hörsen, känseln. Det kan du göra genom att gå ut och bli nedkyld. Äta knäckebröd, rå potatis eller morot (det knaprar så hörsel aktiveras och smaken sätts igång). Håll i en isbit eller något annat fryst. Lukta på något starkt. Ja vad som helst som får hjärnan att fokusera på annat. Jag brukar kombinera att hålla i isbitar och äta till exempel morot. Och det hjälper mig oftast att komma ur det. Casper ber mig att andas lugnt och får mig att äta. Och låter mig sedan hållas för mig själv. Han lämnar mig aldrig utan sitter med med mig och väntar. Det betyder så mycket att inte känna sig trängt eller pressad att lugna ner sig, men ändå inte känna sig ensam.

Det har  funkat för mig i alla fall. Och medicinen och terapin hjälper naturligtvis också. Men dessa enkla saker gör mig lite tryggare och lugnare. Jag vet nu att det finns saker som hjälper och kan få det att försvinna innan det rikligt brutit ut. Kanske kan det här ge er samma trygghet?