Jag har fått många kommentarer om att när man mår dåligt tar man åt sig folks ogenomtänkta och ibland eleka kommentarer. Man tappar liksom sin sköld när man mår dåligt, och allt träffar och gör ont. Det kan vara dom löjligaste saker folk säger, men man tar det på ett helt annat sätt och det etsar sig fast och gör ont. Det gäller även saker man säger själv, i alla fall för mig. Jag tycker att jag säger och gör så mycket dumt som andra antagligen inte ens lägger märke till.
Jag har en tendens till att upprepa sådan saker för mig själv. Jag tänker igenom sådan situationer om och om igen. Det är som om jag spelar upp en film. Jag spolar tillbaka och ser den jobbiga situationen igen. För att sedan spola tillbaka och se det ytterligare en gång. Och igen, och igen.. Jag letar efter saker som jag gjort fel som jag borde gjort annorlunda. Saker jag borde ha sagt eller inte sagt. Jag kan ägna timmar åt det. Jag vet att jag bara borde släppa det och liksom tänka att ingen är perfekt. Vi är alla människor. Människor gör fel ibland. Det är okej. Vad spelar det för roll? Dom har säkert glömt bort vad du sa eller gjorde nu ändå. Så strunta i det!. Men jag KAN inte. Det går inte.
Och i och med att jag vet om att jag borde strunta i det och gå vidare, gör mig bara ännu mer arg och ledsen. Jag vet ju om vad jag borde göra, men jag gör det inte. Jag klarar inte av det. Hur jävla dum är man inte då? Det är ju tragiskt.
Ja visst är det hemskt att vara deprimerad. Ingen kan helt förstå som själv inte varit det. Trots att man vet att man borde är det svårt att rycka upp sig och ta tag i saker och ting. Jag har så mycket jag skulle vilja göra, men jag har ingen ork eller motivation. Sen går jag omkring och tittar på allt jag skulle ha gjort och så känner jag mig så dålig. Trots att jag innerst inne vet att det inte är sant, alla de där negativa tankarna. Dessutom vet man ju att man borde umgås och hitta på trevliga saker, men man isolerar sig bara. Man kan ju inte alltid låtsas vara glad och man vill inte alltid vara den som bara gnäller om hur deppig man är. Man känner sig så fruktansvärt ensam när man är deprimerad. Trots att man vet att man har vänner hjälper det inte. Kanske det beror på att man vet att ingen egentligen riktigt förstår en? Jag ska tvinga mig till att göra lite nu, jag vet att det kommer att kännas bättre sen. Ska bara ta en kopp kaffe först. Att göra för lite blir man deppig av. Själv är jag så trött på mina tankar som mal; Vad beror det på
SvaraRaderaatt jag är deppig? Är det för att jag vantrivs i bostaden? Är det för att jag inte trivs på mitt jobb? Är det för att jag ser och hör så många människor som lyckas och jag själv kommer ingenstans i livet? Är det genetiskt? Beror det på förhållandet, att jag undanhåller för mig själv vad som är fel? Osv...... Ibland önskar jag att tankarna var borta, att jag var här och nu, helt levde i nuet! Det är nog något att eftersträva. Att inte se tillbaka och att inte se framåt heller. Att göra det man vill just nu. Tja, önskar att det fanns ett enkelt svar på att slippa vara deppig. Kanske det finns ett enkelt svar? Sen tror jag faktiskt att så många fler än vad vi vet mår psykiskt dåligt. Många säger inget och det är ju sällan det märks "utanpå"! Var rädd om dig! Vi är inte ensamma och det kommer att gå över! Kanske behövs det att man är lite deppig ibland för att man ska känna av det fina och fantastiska som faktiskt finns i livet omkring en!
Hej Chabo!
SvaraRaderaAtt du bryr dig så mycket om vad du sagt eller gjort beror på att du har mycket empati och det kan ju också vara jobbigt. Låter nästan som lite tvångssyndrom när samma sak upprepas i huvudet som en LP skiva som som står och hackar.Jag känner igen mig i det. Ingen är perfekt så är det bara.
Är man känslig så tar man ju åt sig lättare. Man suger åt sig som en svamp. Tänk om man kunde suga åt sig som en svamp när man får höra bra saker om sig.
Kram Agneta Blomberg
jag vet precis hur det känns, jag är exakt likadan! vet inte riktigt vad jag skall skriva, men som vanligt, du är INTE ensam! och det kan vara otroligt jobbigt. idag på min praktik var det en gammal tant som var så dum... jag ville bara grina och gå hem.. tar åt mig så otrloligt mycket när jag mår dåligt.... men nu har jag gråtit ut lite till Adele, och då känns det lite lättare med en ny dag imorgon. ;-) kram
SvaraRaderaoch så tycker jag camilla skrev väldigt klokt och bra, precis så känner jag med... väldigt insiktsfullt, och det är och skriver du med chabo! :-)
SvaraRaderajag älskar dina inlägg på riktigt alltså. :D underbart är det att läsa dina texter... Vad har gjort dig deprimerad?
SvaraRaderaHej Charlotte! Tänk att det ska finnas elaka tanter överallt. Man slipper dom aldrig. Har stött på dom på arbetsplatser och i mitt hus. Dom ger sig gärna på unga tjejer. Dom kanske är bittra för att dom är gamla och tror att unga har det så lätt. Stå på dig mot tanten Charlotte! Jag hejjar på dig tjejen!!
SvaraRaderaKram och trevlig helg
Agneta Blomberg