Jag har inte skrivit så mycket under helgen. Men jag har inte alls mått bra. Mamma ringde direkt när hon fått mailet och hon reagerade jätte bra faktiskt. Hon är underbar. Men det jobbiga är att jag tror att hon inte har en aning om hur jobbigt det är. Men det är lite skit samma. Jag har berättat och det räcker. Jag har folk som förstår ändå. Så det känns skönt att hon vet. Nu vågar jag inte riktigt ringa henne för jag vet inte vad jag förväntas säga (antagligen kommer det vara som om ingenting har hänt, men ändå). Så jag låter henne ta steget och ringa igen.
Men efter jag hade skickat iväg mailet så välde det över och jag började må fruktansvärt igen. Tårarna gick inte att stoppa och det gjorde fysiskt ont i kroppen. Men jag har varit nere ett tag nu innan också. Tröttheten har kommit tillbaka och vi läser sjukt jobbiga saker i skolan just nu. Psykisk ohälsa. Kul. Det är inte riktigt rätt läge för de. Men vad gör man? Biter ihop. Så det blev liksom för mycket. Men idag börjar det kännas aningen bättre. Men jag kommer hoppa över lite i skolan nu i veckan för att komma på rätt köl igen. Känner att det behövs. Så får vi ta det som det kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar