"Lyckopiller" - en lösning?

Idag hade vi en föreläsning om antidepressiva och depression. Jag trodde att det skulle vara jobbigt, men hon so hade föreläsningen var väldigt noga med att inte ta någon ställning eller hålla det ena som bättre än det andra. Så det var helt okej. En sak som chockade mig var hur mycket försäljningen av antidepressiva har ökat det senaste. Mellan 1992-2007 ökade det med hela 700%(!). Visst, jag visste att det ökat. Men inte så mycket. Hon var noga med att påpeka att det hade varit svårt att genom oberoende studier kunna se ifall det även var en sådan ökning av antalet sjuka. För det är ju inte samma sak hur mycket som säljs och hur många som lider av sjukdomen.

Sen pratade vi om ifall piller leder till en "äkta" förändring. Vad tror ni? Kan man med enbart piller bli frisk eller behövs det terapi också? Det finns ju två olika huvudspår inom forksningen kring depression. De ena tror att det är rent biologiskt; det är en brist i hjärnan på serotonin (precis som diabetiker har insulinbrist). De andra tror att de är mer psykologiskt; att det är våra tidigare upplevelser som formar oss. Men vår föreläsare tog då upp att hon anser att det är "farligt" att bara se till det ena. Ibland går vi igenom livskriser som innebär att man mår sämre. Då hjälper det inte riktigt att bli medicinerad med SSRI-preparat. Utan då kanske det är bättre att prata med någon om det man går igenom. Som dödsfall, skilsmässa, stress i skolan/jobbet osv.

Men det är just det här jag lägger mycket energi på. Att fundera ut orsaken till varför jag mår dåligt. Ibland hoppas jag att det endast beror på att jag har brist på serotonin. Efter som jag mått dåligt så himla länge. Medans jag andra gånger är rädd att det ligger något annat bakom. Men vem vet.. Jag hoppas i alla fall att någon gång snarast hitta något svar på det.

Lägg till bildtext