Nu blir det ingen skidresan.
Det började krångla när det visade sig att min mamma inte kunde passa vår hund under veckan. Och sedan skulle vi behöva betala hyrbil, vilket vi inte har råd med (4 pappa extra(!)). Så då bestämde vi oss för att det kanske inte var läge för oss att åka nu då. Vi har ju liksom inte råd. Men jag hade ju sett fram emot det här så himla mycket. Det var så länge sedan jag var iväg! Men okej. Jag blev tillfreds med tanken. Men då fixar Caspers mamma att vi inte behöver betala bilen och att vi kan ta med vovven ändå. (Ja men vad bra, tänker ni nu! Inte jag...)
Nu är det kaos i mitt lilla huvud. Ångesten kryper på och oron växer. Shit. Shit. Shit. Vad ska vi göra nu? Nu har jag ju ändrat om och ställt in mig på att inte åka. Det blir för mycket ändringar och kaos. Och jag klarar inte av sådant just nu. Pressen på att åka (fast jag egentligen vill, så varför känna press?) blir för stor och jag klarar inte av tanken på att åka. Fast jag för en halvtimme sedan var ledsen för att vi inte kunde åka?! Who does that?
Så nu har vi ställt in i alla fall. Och nu har jag ångest för att jag måste berätta för alla att jag inte kommer att åka. Gud vad är det för fel på mig....?!?
Åh nej vad tråkigt.
SvaraRaderaDet bästa är nästan att bli tvingad, att någon tvingar en och att man inte kan backa ur.
Jag minns när jag skulle till Dominikanska republiken med min pojkväns familj och jag var nervös och orolig redan flera månader innan vi skulle åka men sista veckan innan det var dags var det extra jobbigt och jag kände att jag inte ville åka. Men allt var ju betalt och min pojkvän blev ledsen för att jag inte skulle följa med. Jag följde med ändå och efter några dagar på Dominikanska så mådde jag bättre.
Det kommer nya chanser!
Jag känner igen det där :( Hoppas helgen hemma blir bra endå!
SvaraRadera