Happ. I kväll är en sån där kväll då rädslan för att aldrig få må bra igen tar över. Och ångesten väller upp som vattenbubblor i en kastrull som kokar över. Och det går fort. Det är så överväldigande att jag hellre går och sköljer ner 15 tabletter än att genomlida det. För då vet jag att det kommer sluta. Det är en fruktansvärd känsla som kommer utan att den egentligen behöver infinna sig. Tårarna forsar och jag kryper ihop i fosterställning i soffan. Våran lilla vovve hoppar upp bredvid mig och tittar oroat på mig med sina stora mörkbruna ögon. Jag kan liksom se på henne hur hon frågar; mamma, är du ledsen? Har du ont någonstans? Och det gör plötsligt ännu ondare i mig. Jag känner mig sämst i världen. Varför kan jag inte bara må bra och njuta till fullo av allt underbart i livet? Ta tillvara på alla mina fina vänner och min familj. Gahh! Varför utsätter jag dem för det här? Ingen av oss mår ju bra utav det.
Jag vill bara krypa ihop och aldrig mer vakna. Jag vill få slut på det onda. Missförstå mig inte. Det här är inget "rop på hjälp", som någon liten fjortis i sina bästa år skulle slå till med för att få lite uppmärksamhet (ursäkta den grova generaliseringen). Nej nej. Jag kommer finnas kvar ett tag till. Jag längtar alldeles för mycket efter att gifta mig, få barn, resa jorden runt, skaffa karriär. Ja allt det där. Men ibland orkar jag bara inte med dessa dippar som slår en i magen som en kraftig höger. Men idag mår jag bättre än de gånger som varit alldeles för nära. Så idag tog jag med mig min lilla prinsessa ut på en långpromenad och fick lite frisk luft. Jag ska gå och ta ett glas vatten och sedan krypa ned bredvid min lilla sjukling i sängen. Och vakna upp till en förhoppningsvis bättre dag. För det blir faktiskt bättre, det vet jag nu. Men jag tror inte på det alla gånger tyvärr. But so they say. Så vi får bita ihop och lita på det.
Jag känner verkligen igen mig i det där att man bara vill må bra och kunna njuta av allt. Man VILL ju inte vara ledsen utan det är något man inte kan kontrollera. Jag brukar kunna bli ledsnare av att tänka på roliga saker och min familj och sånt när jag mår dåligt. Men det är bra att få lite miljöombyte ibland och att kunna få berätta hur man känner och inte gå runt och hålla allt inom sig hela tiden. För det är jobbigt i längden att låtsas som att allt är bra fast det inte är det. Försök göra saker som du tycker är roligt som du helt kommer in i t.ex. rita, gör något handarbete, sjung, åk iväg någonstans. Kämpa på!
SvaraRaderaNågon som har något förslag vad man ska ta sig till när man är för rädd må bättre?
SvaraRaderastackare!! jag vet PRECIS hur det känns! igår hade jag precis en sån dag. grät hela dagen och på kvällen ville jag bara dö... jag tänkte, gud vad skönt det vore att bara få slippa allt det här.... jag orkar inte mer!! och så ber jag om att få må bra, och att någon kanske kan hjälpa en....
SvaraRaderaidag vaknade jag upp och hade en bättre dag, så skönt att veta att när man gråtit ut och ångesten är borta så kan man faktiskt må bättre igen. jag hoppas att det håller i sig några dagar nu igen och det inte kommer tillbaka, men det gör det nästan alltid.... vet itne vad det beror på men ångest, stress, för lite sömn, för mycket tänk på exet och allt möjligt man tänker på oroar sig över osv tror jag...
men jag vet ju att när de där jobbiga tankarna kommer om att man vill dö, så är det just för att man mår så jävla dåligt..... man vill ju inte det EGENTLIGEN som du säger... men det är just de onda känslorna i en som gör att man tänker så, de kommer med dem.... hörde det på radion att det var så det var ialfl av nån psykolog, och det tycker jag stämmer in på mig ialfl... så man kan tänka lite så, att det är bara mina jobbiga känslor nu som får mig att känna och tänka så, det är för att jag mår så dåligt so mdet färgar av sig på tankarna. då är det lite lättare att härda ut för man vet att det blir bättre när man fått ut dem och det går över. för det gör det ju, idag mår jag ju bra igen ;-)
massa kramar du fixar det! <3
Så känner jag med. Att När jag tänker på allt bra mår jag liksom ännu sämre. Sjukt det där. Men det är även som du säger Charlotte att man mår ju bättre dagen efter. Faktiskt. Och att försöka tänka att det bara är det negativa som talar, det kan vara en himla bra grej. Man kan ju försöka i alla fall.
SvaraRaderaSkönt att höra någon mer som GRÅTER, när jag får min värsta ångest så bara gråter jag och kan inte sluta, och det värsta av allt är att tårarna bara kommer och går inte att hindra, börjar gråta på jobbet, med vänner, vad jag än gör eller är och det känns jättejobbigt! Det är inte så att man alltid vill förklara för alla vad man "lider av".
SvaraRadera