I morgon kommer min syster hit! Det ska bli så himla kul. Nu när jag vaknat de senaste mornarna så har jag haft en liten känsla som pirrar i magen på nått sätt. Det ska bli så kul. Jag har saknat henne, och det var längesedan hon var här och hälsade på. Så vi ska shoppa lite, kanske gå på bio och bara ha det bra. Det värsta är att jag måste berätta även för henne om allt nu när hon kommer hit. Jag ska till psykologen på torsdag (och jag måste dit, det var längesedan nu) och Casper ska med mig.
Ni kanske undrar varför han ska med den här gången. Jo det är så att jag har haft lite svårt att komma iväg det senaste. När jag inte mår så bra tenderar jag att skjuta på allt som känns jobbigt. Som att gå till psykologen. Jag gillar att vara där, men det blir liksom ett hinder att ta sig dit. Det har lett till att jag fått dåligt samvete för att jag avbokat och tackat nej flera gånger. Sedan har jag inte vågat ringa själv och göra det så Casper har gjort det. Vilket i sig har lett till mer ångest kring det hela för mig. Men men. Så är det i alla fall. Så för att jag nu ska våga mig dit över huvudtaget behöver jag ha med mig honom. Till och med in i rummet under samtalet. Så därför måste jag berätta för min syster.
Jag funderar på att låta henne läsa samma brev som min mamma fick. Vad tror ni om det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar