lördag 17 december 2011
Äter ni antidepressiva?
Jag tänkte bara kolla av med er hur många det är som äter någon form av antidepressiva-tabletter? Jag äter ju som sagt Citalopram, och jag vet inte om de hjälper så jätte mycket? Visst känner jag mig väl aningens bättre än när det var som värst. Dipparna bli inte lika långvariga och jag har mer energi. Jag orkar med allt. I alla fall oftast. Men hur är det för er? Har ni märkt någon skillnad? Och vad äter ni? Det kanske är personliga frågor, men jag tänkte om någon kanske är villig och dela med sig, så vore det skönt. Jag vet liksom inte vad jag ska "förvänta" mig. Och jag tycker läkarna ger så luddiga svar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag åt antidepressiva förut men har slutat eftersom jag kände inte någon skillnad av någon. Citalopram, Voxra och Cipralex har jag provat.
SvaraRaderaFluoxetin har jag tagit i ca.3 månader, samtidigt som jag gått till en kurator och precis börjat i KBT-terapi. Jag mår definitivt bättre, men det är ju svårt att säga vad det beror på. Jag tror definitivt på en blandning. MIn insättningsperiod var väldigt jobbig men efter att det lättade har jag verkligen börjat känna mer, alltså få tillbaka känslor över huvud taget, ilska som glädje som sorg och då hade jag inte kommit så långt i vad jag pratade om med min kurator så jag tror att det hjälpt i mitt fall.
SvaraRaderaMen precis som du ger min läkare lite luddiga svar, första gången skulle det bara vara en 2 veckor jobbig insättningsperiod, när det gått 6 veckor och jag fortfarande mådde skit så var det plötsligt flera månader. Men jag är glad att jag provade och tog mjg igenom det jobbiga för jag tycker det är stor skillnad nu.
Många är ju lite motståndare till antidepressiva men enligt mej är det väldigt logiskt att det kan bli "fel" i huvudet bland signalsubstanser och så vidare.
Och angående vad man ska förvänta sig; jag förväntade mej ingenting alls när jag började för jag var så nere att jag hade svårt att tro att det kunde fungera. Men nu kan jag säga att jag känner samma jobbiga saker som då, ångest och panikattacker och stundvis initiativlöshet, men mycket mindre. Jag känner mej också klarare i huvudet vilket är otroligt skönt och jag har lättare att koncentrera mej och att uppskatta små saker. Känner mer glädje och lugn helt enkelt :) Kram
nej.
SvaraRaderaJapp, Fluoxetin 40mg dagligen! Pratar med kurator och slutat att slänga i mig SOCKER dagligen. Mår bättre men har fortfarande mina dippar men antar att jag måste acceptera att livet är såhär ibland. :)
SvaraRaderaÄter mirtazapin (antidepressiv) och cipralex (SSRI)
SvaraRaderaJag äter mirtazapim nu, vet inte om det hjälper dock. Börjat äta medicin igen, var över ett år sen sist. Jag har i princip ätit alla sorter man kan inom denna 'genre', olika sorter och olika mängder... men alltid haft samtalskontakt av någon form samtidigt. Jag även gjort ECT, vilket jag faktiskt kände mig hjälpt av, tills effekten av det avtog dvs.
SvaraRaderaJag äter Efexor 225 mg. Styr det lite själv efter behov. Ibland 75 mg, ibland 150 och som nu 225 mg.
SvaraRaderaHar fått förklarat för mig att tabletterna är endast 1/3. Dom andra 2 delarna är 1) hur man har det i sitt liv, om man sköter sig med sömn, mat m.m. och 2) om man har någon att prata med, alternativt skriva av sig.
Tycker att dipparna inte blir lika djupa och är inte heller så överkänslig när jag äter dom. Ja, många har förutfattade meningar om antidepressiva, men ofta har dom själva aldrig varit riktigt deprimerade nån gång och förstår därför inte. Det är faktiskt farligare att gå länge med en depression än att äta antidepressiva. Kram till er andra!
hej chabo
SvaraRaderaidag så fann jag din blogg och den tänker jag fortsätta läsa..
det är så skönt och lättande att det finns flera därute som vet vad det innebär att ha en depression och generell ångest och panikångest...
dessa tre grymma!!! tillstånden har jag oxå fått erfara...och det är något av det mest hemska jag har varit med om!
jag hade först tvångstankar som egentligen tog över mitt liv (har jag förstått nu) jag gick i kbt terapi och lyckades själv att jobba bort tvångstankarna.
dock ett par månader efter så smög sig panikångest (för ingenting)på mig, det är det som är det sjuka! och jag fick dessa oftare och oftare och en generell/ständig ångest grep tag i mig.
jag mådde så bra och var så lycklig...å så fick jag detta grymma alltså! vad arg jag blir när jag tänker tillbaka!
jag var helt emot antidepressiva mediciner å dylikt..men den stunden kom då jag insåg att jag klarar mig inte om jag inte får hjälp..jag minns hur jag tänkte..att jag gör vad som helst...
jag fick zoloft 100mg och blev helt frisk, livsglädjen kom tillbaka. jag åt dessa i tre år (och hade endast tre! panikångestattacker under dessa tre år!
jag mådde så pass bra och ville ju klara mig utan medicin, så jag slutade med zoloften. men tyvärr redan efter en halv månad/månad så kröp "det onda" sig fram igen...och denna gång med ännu en överraskninga:-/ ...depression..
jag gick på zoloften igen då , som även denna gång tog bort all ångest. men ej depressionen tyvärr.
så jag fick då byta till den jag äter idag efexor 225mg.
all ångest är i stora drag borta...och jag mår bättre i depressionen, men det tog 3-4 månader innan jag mådde som jag gör i detta nu... men det kan ta så lång tid har jag förstått och läst om denna form av medicin.
jag tror att jag mår bra nu....jag kan dock inte riktigt känna de glädjetoppar jag kände som frisk och med zoloften...jag har fått ana dom....men jag får ge det lite mer tid....huvudsaken är ju att jag mår så här pass mycket bättre och kan leva i min vardag...
så jag är ändå tacksam<3
idag är jag 30år och när jag flyttade hemifrån som 17åring så började tvångstankarna komma smygande...så det var väl egentligen då vid 17-18års ålder som detta "trevliga" började besöka mig:-(
ojoj nu fick du nästan heela min livshistoria ;-b men det gick av bara farten!
jag kommer definitivt att besöka din blogg igen...man är helt enkelt inte ensam...inte du heller..<3
varm kram från "tanten" ;-) mig