Jag kommer på mig själv ibland med att sitta att fundera på vad jag har gjort för ond här i livet. För det måste väl finnas något som jag gjort som jag liksom straffas för? Som karma ni vet? Men jag kan inte komma på något. Visst har jag gjort dumma grejer, men inte så dumma grejer.
Men sedan fick min psykolog fram att jag förminskar och bortförklarar allt bra och positivt som händer mig. Jag skämtar bort det eller letar efter anledningar till att det blev som det blev. Om jag tillexempel precis kommer i tid till vagnen eller något sådant så letar jag efter saker som jag gjorde annorlunda. Om jag tillexempel hoppade över att borsta tänderna. Så skulle jag ju egentligen inte hunnit. Så det var liksom inte meningen.
Det känns som om jag är med i filmen The adjustment bureau. Att det finns några vissa människor som ser till att putta på mig på "rätt" väg. Att jag inte ska hinna i tid, eller att jag ska spilla saker, eller att jag ska svara fel på frågor och så vidare. Det kanske är svårt för er som inte sett filmen att förstå. Men ni som sett den kanske hänger med på vad jag menar? Det är för övrigt en grym film som ni borde se.
Men men, det jag ville komma fram till var att jag ser allt negativt, och allt det positiva rinner av istället för att bli som näring för själen. Och det tar så otroligt mycket energi och tankekraft att hålla på och analysera och tänka så mycket som jag gör. Vilket ni säkert kan förstå. Jag vet ju om det i alla fall, så jag vet vad jag borde jobba på. Men det gör det inte enklare. Det gör mig bara mer frustrerad. För jag vet inte hur jag ska göra...
Bild från filmen.
Det är väl det din psykolog ska hjälpa dig med, hur du ska göra, att vara din guide genom det, livet är bara ett ögonblick kort egentligen, alldeles för kort för att sitta och grubbla på sina för och nackdelar (ja främst nackdelarna då...) istället för att leva. Ja hur gör man för att leva? Det är nog subjektivt hur att leva är för var och en men leva bör man göra på bästa sätt för en själv den lilla tid man tilldelas.
SvaraRaderaOm du till 100% skulle vet att om ett år dör du hur skulle du då tänka, vad skulle vara viktigt? Hur skulle du välja att leva ditt liv? Om man ser till universum så är våran tid kortare än så och det finns ingen generell mening, bara den man själv väljer/skapar. Kram.
Hej du!!
SvaraRaderaOj vad jag känner igen mig. Jag har haft en galen tant till granne som skrikit så fort jag närmar mig köket. Sedan blir jag tillsammans med en psykopat kille. Sedan blir jag sjuk och är fortfarande sjuk fast jag mår bättre. Många ggr har jag undrat över vad i helskotta jag gjort för elakt i livet. Det finns väl många människor som förtjänar detta mer än jag?! I bland tror jag att man får många svar när man dör. En kvinna jag känner säger att dom som drabbas i livet av jobbiga saker ska bli änglar i nästa liv. Vem vet kanske det är så. Det är mycket som man inte vet.
Livet kanske är kort men ibland känns det väldigt låååångt.
Kram Agneta Blomberg