Jag tänkte på en sak förut när jag stod i duschen av alla ställen. Att sen ett tag tillbaka har jag inte haft problem med att äta bland folk. Det bara slog mig att jag faktiskt inte har tyckt att det har varit jobbigt längre. Jag kom att tänka på det för vi ska hem till Caspers pappa och träffa Caspers ena syster som är hemma från Tyskland. Och vi ska antagligen äta där. Och när jag insåg det så kom inte en enda jobbig känsla av panik, eller ångest. Det har helt enkelt släppt.
Förut var det riktigt jobbigt. Jag klarade inte av tanken på att sitta bland med andra människor och trycka i mig mat och nej fy. Allt som har med det att göra. Det var ett så fruktansvärt jobbigt moment. Jag drog mig för att äta över huvudtaget. Och det kan komma över mig än idag. Att jag blir illamående bara av tanken på mat. Men det har blivit mycket bättre. Men det jobbiga med att äta bland folk är över! Och det är jag riktigt tacksam för.
Jag tror jag ska försöka skriva åtminstone en sak i veckan som jag är tacksam över. Så att jag får upp ögonen lite mer för det. Det blir så mycket tydligare när man ser det skrivet framför sig. Det blir konkret på något sätt.
Så gör det ni med vet jag! Skriv en kommentar om vad just ni är tacksamma för :)
Jag är tacksam för att jag inte är hemlös. Jag är tacksam för att jag kan äta mig mätt.Att jag kan se bra filmer och dokumentärer på tv.Att jag har en dator. Att jag kan läsa bra böcker.Att jag kan ta sköna långpromenader. Att jag har en familj. Att jag har vänner. Att jag kan julpynta mysigt. Att jag sover skönt och länge. Att jag kan gosa med katter. Listan kan bli lång. Jag tar ingenting för givet. Agneta Blomberg
SvaraRadera