På väg uppåt?

Psykologen ringde förut idag och undrade om jag ville ha en ny tid. Så nu är nästa torsdag bokad. Jag tycker det är bra att hon tar sig tid att ringa och fråga. För om jag känner mig själv rätt så hade jag nog dragit ut på det hela om jag skulle ha ringt själv.

Vi fick se en slags trappa med olika steg en person går igenom i exempelvis en kris. Den ser ut så här: Förneka --> Försvara --> Förklara --> Förstå --> Förändra
Och jag har nog levt till största delen under förnekelse. Jag har aldrig förstått att jag mått dåligt. Sedan när jag börjar och se mitt eget beteende så försvarade jag det. "Jag har haft en jobbig dag, jag är bara trött, jag inbillar mig bara!" osv. Men nu börjar jag att kunna förklara mitt beteende med hjälp av psykologen, diagnosen och mina vänner och Casper. Och det känns fantastiskt. Och förhoppningsvis kommer jag snart att förstå varför för att sedan kunna förändra.

Befinner ni er och någonstans i "trappan" tror ni?