Ibland längtar man tillbaka.

Pratade nyss med min, ja, bästa kompis. Och gud vad jag saknar henne. Fan vad hon är bra, hon är perfekt för mig. Lagom bitter (älskar när vi pratar skit och hur livet kan vara orättvist), aktiv, påhittig, positiv, mogen, ärlig och alldeles för snygg för sitt eget bästa. När man flyttar till en annan stad än sina vänner och sin familj så känner man sig lite ensam och utanför ibland. Men det är väl så det är att bli vuxen. Man bildar en egen familj och ens ursprungsfamilj är inte centrum längre. Ens vänner bor på andra orter och man ses inte lika ofta. Och ibland tycker jag att det är himla jobbigt. Och just nu är det en sådan dag. Jag saknar min mamma, min syster, min andra hund. Och Caroline...