Att stötta varandra.

Det är konstigt det där hur man i ett förhållande turas om att vara stark. När den enda är svag, så blir den andra stark oavsett vad. För att liksom hålla upp den andre. Jag är just för tillfället den som behöver hållas uppe. Men inatt när Caspers äldsta hund gick bort var han den som behövde stöd och tröst. Då blev jag helt plötsligt den som är stark, fastän jag egentligen är jätteledsen jag med. Men han behöver det mer. Då lyckas man på något sätt hålla ihop själv och vara den som stöttar. Det är konstigt hur man fungerar. Men visst är det vackert?