Ska till psykologen i morgon morgon. Det känns både skönt och lite oroande. Det gick så bra sist gång, men ändå så är jag nervös. För vad vet jag inte riktigt. Är nervös väldigt ofta nu för tiden så jag reagerar inte över orsaken längre. Men jag kände att vi klickade på något sätt. Det var så avslappnat. Och hon styr samtalen nu i början som en slags intervju om mitt liv. Så jag behöver inte känns någon press att veta vad jag ska prata om. För det är det jag känner att jag inte har. Jag vet inte vad jag ska ta upp? Jag vet ju inte riktigt varför jag mår dåligt. Och jag är så rädd att snacka skit om något och att hon ska få en förutfattad mening om dem jag pratar om. Jag är jätte rädd för det. Och det pratade vi faktiskt om förra gången. Så det kändes riktigt skönt. För jag vill inte lägga skulden på någon annan eller vad man ska säga. Nej fy, dålig samvete styr mitt liv just nu...
Allt jag gör kretsar runt att inte göra någon illa eller stött. Jag vill vara alla till lags och få alla att må bra. Gör jag något för min egen "vinning" så får jag dåligt samvete. Tänker jag en dålig tanke så får jag dåligt samvete. Vill jag äta fisk och Casper egentligen vill äta kött får jag dåligt samvete. Och jag orkar inte med det längre. Det tar så mycket energi, och jag känner mig som en hemsk människa...
Jag brukar gå in på din blogg och även om jag har läst alla inlägg redan och det inte kommit något nytt så kollar jag igenom alla kommentarer. Det känns som att jag kommer till en värld där alla förstår sig på en, även jag inte känner en ända person så önskar jag att jag kände flera som mår som jag gör. Fortsätt skriv och uppdatera, mår faktiskt bättre av att läsa igenom din blogg osv!
SvaraRaderaJag håller med! Bra blogg!
SvaraRaderaÄr det inte som Mia Skäringer säger, att vi helt enkelt är lite mer "överkänsliga" än andra?
Sån är jag i alla fall. Har flera känselspröt ute som pejlar in vibbar från människor runt omkring och vad dom kan tänkas tycka.
Och så den där oron som har så lätt att poppa upp. Som fjärilar i magen, som fladdrar omkring.
Jag brukar säga att problemet med mig, är inte att jag inte har alla hästar hemma, utan att jag har för många hästar hemma. (Jag tänker mig en hage med för många hästar och för lågt staket. Några hästar springer iväg och jag förlorar kontrollen ett tag. Men om jag bara lugnar mig så inser jag att det inte är hela världen. Hästarna kommer tillbaka och allt är okej. Som att bildligt förklara min ångest).
Kram!