torsdag 10 november 2011

En fin dag.

Idag har det varit en bra dag. Jag har varit på väldigt bra humör och livet har känts lätt. Jag vet inte om det beror på att pappa var här ett par timmar i morse, men jag tenderar att bli på bra humör när jag träffar honom. Det har inte alltid varit så, tro mig. Men nu när jag flyttat hemifrån har vi fått mycket bättre kontakt (mina föräldrar är skilda), och han beter sig som den pappa jag aldrig haft. Kanske försöker han gottgöra det vi förlorat, eller kanske känns det lättare nu när jag är vuxen. Vad vet jag. Jag är glad i alla fall. Vi är väldigt lika och och min käre far.

Det är så underbart att känna sig så där lätt i kroppen och sinnet. Världen känns enkel och glad. Mer människor än vanligt ler åt en. Och man känner sig lite finare än annars. Jag undrar om det är så man känner sig om man blir fri från sin depression?

3 kommentarer:

  1. Nej vad lustig, har själv känt precis så 5 dar i rad nu, tror att medicinerna börjat göra sitt! :) Roligt att höra :)

    SvaraRadera
  2. Tror jag kollar din blogg kanske 20 gånger på typ 5 minuter, kan du inte uppdatera lite mera? :) Vill lära mig mer om depression och jag älskar din blogg!

    SvaraRadera
  3. Det är härligt när man har en bra relation med sina föräldrar! Den bekräftelse man får av en glad förälder gläder säkert det lilla barnet inom en. Oj, det där lät psykologiskt...
    Men dom gånger man är på samma nivå som föräldern och inte bråkar eller tjatar eller tycker olika, dom gångerna är guld värda.
    Kanske är en pappas bekräftelse av dottern extra mycket värd? Jag skulle önska lite mer av den varan, även om jag vet att han alltid finns där om jag behöver hjälp med nåt.
    (Mina föräldrar är också skilda)

    SvaraRadera