Psykiska symptom
- kontinuerlig nedstämdhet
- låg självkänsla
- gråtmildhet
- skuldkänslor
- intolerans gentemot andra
- dålig motivation
- bristande intresse
- glädjelöshet
- irritabilitet
- hopplöshet
- hjälplöshet
- självmordstankar
- tankar om att skada någon annan, t ex ett barn
- minskad sexlust
- känsla av att må sämre med en gång på morgonen
- ångest
- tvångsmässig oro, tvångshandlingar, tvångstankar, grubblerier
- svårigheter att fatta beslut
- oro över ett barn
Fysiska symptom
- långsamma rörelser
- sömnstörningar
- långsamt tal
- förändrad aptit(vanligtvis minskad men ibland ökad)
- viktförändring (vanligtvis minskad men ibland ökad)
- värk och smärta
- brist på energi
- förstoppning
- menstruationsrubbningar
- bristande sexuellt intresse
- multipla fysiska symptom
Sociala symptom
- försämrad arbetsförmåga
- färre sociala aktiviteter
- färre hobbys och intressen
- färre kamratkontakter
- svårigheter i hemmet
Men tänk på att det är normalt att vara nere ibland. Det är när det börjar bli långvarigt och försvåra det dagliga livet det kan röra sig om en depression eller liknande.
jag var alltid deprimerad som ung men när jag läste koranen så gick min depression bort och jag blev botad och är alltid glad nu tack vare koranen :)<3 Jag känner igen mig av alla dem symtomen men på en ögonblick gick all min deppresion bort :)<3 så jag rekomenderar dig att läsa koranen för kanske din depression också går bort, värt ett försök men hoppas allt är bra med dig:) ha det så bra !
SvaraRaderahaha...eller så läser du bibeln ;-)
SvaraRaderajag känner igen mig i många av symtomen, lite jobbigt!! ;-)
vilken bra blogg! :)
SvaraRaderakeep up the good work!
Många sover tydligen dåligt när dom är deprimerade. Jag funkar tvärtom. Sömn blir som en drog för mig om jag inte skärper mig. Kan sova middag ett par ggr på dagen om jag är ledig/arbetslös och har tråkigt. Sover på natten sen också.
SvaraRaderaNu har jag jobb och måste sköta mig med allt, men som sagt, om jag inte hade det så...
Fler som känner igen sig i det?
Jag känner igen så mycket i alla punkter. Jag fick diagnosen svår depression och ångest för två år sedan (då var jag 16) och kämpar varje dag.
SvaraRaderaÄter mediciner som inte funkar och står i kö på att få hjälp på psyk men jag är inte högt prioriterad trots självmordsförsök.
Nyss kollat din blogg för första gången o den är as fin ! Hoppas verkligen att allt blir bättre, och första listan stämmer lite in på mig..
SvaraRaderaJag har länge funderat över om jag verkligen vill genomgå en utredning och se fall verkligen har depression. Men bara det, att jag inte vill blanda in mina föräldrar med tanke på att; dels så står jag dem inte så särskilt nära och dels för att dem inte vet vad som försiggår. Med tanke på att det har varit så här ett par år, sen jag var 13 (är snart 17) så tror jag att jag skulle få diagnosen depression med tanke på att alla symptom (förutom självmordstankar) stämmer in. Kan man genomgå en utredning utan sina föräldrar eller måste jag vänta tills jag är 18...?
SvaraRaderaJättetacksam för svar!
J. Mina föräldrar vet inte heller. Jag kontaktade sjukhuset och bad att få prata med en psykolog (eller ja, min pojkvän gjorde det). Jag fick komma dit på akutsamtal efter som jag mådde så dåligt just då. Jag fick då diagnosen depression. Det rör sig inte om någon vidare utredning. Det konstateras bara väldigt snabbt och enkelt i mitt fall.
SvaraRaderaMen vill du inte vända dig till sjukhuset om du är rädd att det kommer hem brev eller liknande till din adress (det kanske gör det, jag vet inte..?) så kan du vända dig till en ungdomsmottagning. De har både psykoterapeuter och psykologer och de har tystnadsplikt. Så jag skulle föreslå att du vänder dig dit. Sedan finns jag här och kan ge dig råd och tips om det du undrar över. Sköt om dig, och tveka inte att fråga mig saker!
Hej
SvaraRaderaJag har läst din blogg några dagar nu men bara ett inlägg i taget, eftersom jag alltid börjar gråta. Jag är 14 år men är ganska säker på att jag har depression. Jag inbillade mig alltid att det är såhär det är att leva. Att alla känner såhär. Men när jag kom till dehär inlägget och läste pungterna stämmer så gott som alla pungter in. Inatt drömde jag t.ex om hur jag skulle dö. En mardröm altså. Jag har börjat på gym för att komma bort från allt, det känns bättre då. Jag har aldrig varit på en ungdomsmot. men jag skulle nog behöva dit nu. Och så fort jag försöker prata med nån om det (mina kompisar) så känns det som att dom slutar lyssna. Hur ska jag göra? Kram
Hej. Det gör ont i mig när jag hör att du bara är 14 år och känner som du gör. Jag känner så väl igen mig i det du säger. Jag kände samma sak när jag var 14. Vilket jag vet inte hjälper dig, men det kanske ger dig lite hopp, att du faktiskt inte kommer att behöva känna som du gör hela livet. Det kan bli bättre! Och det kommer det, bara du vågar ta tag i det.
SvaraRaderaVore jag du så skulle jag försöka söka upp en ungdomsmotagning. Försök att berätta för någon kompis när ni är ensamma så att hon/han kan koncentrera sig på det du säger. Och försök att göra det lugnt och sansat och på ett seriöst sätt så att de förstår att du menar allvar. Annars kan du kanske försöka att prata med någon vuxen? Så kan du ju få med dig någon till ungdomsmotagningen om du inte vill gå dit själv. Men de brukar vara väldigt bra och förstående, så det ska inte vara några problem. Hoppas du känner att du kan få någon hjälp i det jag skriver. Kram på dig.
Jag är barnvakt ikväll jag går in på toan och gråter, jag kan inte stoppa det jag vill inte att dom ska se mig gråta men som tur är är min kompis också här så jag märks inte så jätte mycke när jag går in. Vad ska jag göra? Kram 14 år
SvaraRaderaJag svarar dig i ett inlägg <3
SvaraRaderaTack så jätte mycket för alla dina svar, tro de eller ej men det hjälper faktiskt mycket. För ett tag sen gick jag till mamma och pappa och sa att jag skulle gymma och att jag behövde stjuss. Sen frågar jag mamma om hon tvättat mina gymkläder, hon svarar nej och att dom ligger i tvätt maskinen jag vart jätte irriterad och sprang in på mitt rum och gråter -igen. Ska det vara såhär? Varför blir jag sur för varje liten sak? Du får gärna svara mig på min mejl men vilken "profil" ska jag välja om jag inte vill att alla ska se den?, kram 14 år.
SvaraRadera