Jag har fått en kommentar från en tjej som berättar hur hon låser in sig på toaletten för att gråta. Hon frågade om jag hade nått tips på vad hon skulle göra. Här är ett försök till ett svar.
Jag vet hur det är att gråta mycket. Det är hemskt. Men har du någon aning om varför du gråter? Utlöses det vid något speciellt tillfälle eller är det bara som att det "väller över" titt som tätt? Jag har tyvärr inga konkreta råd jag kan ge dig. Jag befinner mig själv där fortfarande, att jag gråter utan synlig anledning och riktigt ofta. Man känner sig så patetiskt på något sätt. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. Det bara kommer. Men det som jag kan ge som råd är att du ska släppa ut det. Det är okej att gråta. När man väl gråtit så får man ett lugnt i kroppen. Jag tror själv på att man måste "släppa ut det", annars finns det kvar inne i kroppen och gör ont. Så försök och inse att det är okej att gråta, för om man kan med att gråta så är det en form utav hälsotecken. Det visar att du är i kontakt med ditt inre och dina känslor. Så det är "bra", på något sätt.
Det finns inte mycket mer jag kan säga, efter som jag som sagt själv befinner mig där just nu. Men det kanske finns någon annan där ute som har något bra tips?
skrev för ett tag sen en lite syrlig kommentar om att namedroppa medicin osv,, jag är ledsen för det och ber om ursäkt! brukar inte skriva "elaka" kommentarer men var arg på annat(mig själv bland annat) och så gick det ut över dig. jag har haft lite dåligt samvete sen dess, fast det kanske inte var så farligt men jag själv är väldigt lättstött så då vet jag bättre än att skriva på det viset till andra. så förlåt, du verkar vara en så fin person.
SvaraRaderata hand om dig, kram
Jag tycker det är bra att hon kan gråta så mycket, för som du sa, annars stannar det inne och gör ont. Under perioder kan jag inte gråta och det är väldigt jobbigt, det är en sådan period nu. Jag skulle nästan behöva tips på hur man får ur sig några tårar.
SvaraRaderaN, jag såg det. Och ska jag vara ärlig så blev jag lite stött och ledsen. Det är inte så att jag namedroppar mediciner för att vara "cool". Jag äter bara atarax då jag behöver sova lugnt. Det är ju som sagt till för att lugna ner barn med allergier så att de kan sova utan att klia på sina utslag. Och de ville börja med att ge mig en svag medicin, och den hjälper mig. Sen äter jag andra mediciner med. Kanske äter någon samma tabletter och vill dela med sig av erfarenheter, vad vet jag.
SvaraRaderaMen jag uppskattar att du tog dig tid att be om ursäkt, vilket du inte hade behövt göra! Alla reagerar vi olika. Men starkt av dig att erkänna det. Sånt inspirerar mig. För jag har ibland svårt att erkänna när jag gör fel. Så tack för att du är ett föredöme.
jag är precis likadan eftersom jag lider av en depression. det som jag har fått som tips (av en kompis som också är deprimerad, som i sin tur fick det av sin f.d psykolog) var att man skall ta en timme om dagen, på morgonen eller kvällen, då man lägger sig ner på sängen/soffan och känner efter sin känslor inom sig... alltså vet inte riktigt hur jag skall beskriva det, men att man känner efter hur man mår och tänker igenom det som är/känns jobbigt. ofta brukar då det som är jobbigt komma fram och det brukar medföra att man gråter och efteråt så brukar det kännas mycket lättare som att allt släpper, och man kan gå upp efter det och må lite bättre.
SvaraRaderaalltså att man tar den där timmen, eller kanske två t om, (ställer klockan) till att få den tiden för sig själv att låta allt komma ut liksom. för det kan hjälpa en att lätta på trycket och så slipper man förhoppningsvist att gråten eller ångesten över något kommer ut på olämpliga ställen istället som tex jobbet eller skolan, för då har det redan kommit ut när man tog den där timmen till det.
för iallafall för mig så funkar det, och jag tror det är bra för det är sällan man tänker på att ge sig själv tid till det där om man inte verkligen är medveten om att göra den här "övningen" för sig själv. så kan jag tex tänka när jag är ute på stan eller gär något på dagen att fasen vad skönt när jag kommer hem så skall jag lägga mig i sängen och ha min stund för mig själv och så vet man att man får må lite dåligt då och släppa på "trycket", för ofta är det det man måste göra, så att allt kommer ut liksom.
och så bearbetar man saker under den tiden också som man förmodligen inte skulle "ha tid" med annars. lite som att boka en psykologtimme för sig själv liksom. testa, det funkar!
grymt bra skrivet, du är duktig!
SvaraRaderaHej jag är bara 11 år nu. Det känns som om ingen tycker om mig. min pappa skyller allt på mig och jag gråter typ hela tiden. Snälla kan ni svara Av en som nys fyllt 11 år
SvaraRaderaAtt var 11 år kan vara en svår ålder. Man går från att vara liten till att bli stor. Jag tror säker att det finns personer som tycker om dig. Men det är hemskt att hörs att du känner så. Att din pappa skyller allt på dig tycker jag är fel. Du är bara 11 år. Du ska inte behöva bära ansvaret. Han är vuxen, så det ligger på honom. Men jag undrar om du har någon att prata med om hur du mår? Har du berättat för din pappa till exempel?
RaderaStor kram till dig.
Jag är en 15 årig tjej som alltid går med en klump i magen när jag ska gå till skolan. Jag är så rädd på något vis. Jag har någon slags ångest men jag vet inte hur jag ska förklara den. Den är bara allmänt jobbig. Jag gråter mig nästan alltid tills söms varje kväll och vaknar och känner att jag inte längre vill leva. Har tappat livsglädjen helt. Jag vågar absolut verkligen inte prata om det till någon, mina föräldrar tror att jag mår "jätte bra" men så fort när skolan börjar blir jag helt darrig och skakig. Det är så jobbigt eftersom att det blir så svårt att prestera bra i skolan. För lärarna har väldigt höga krav på eleverna. Där kommer nog en del av pressen. Så fort jag kommer hem från skolan låser jag in mig på mitt rum och gråter. Samtidigt jag avskyr att se mig själv i spegeln eftersom att jag tycker att jag ser alldeles för 'tjock' ut vilket leder till att jag har svårt för att äta. Det är bara skönt att skriva av sig eftersom att jag inte har någon som förstår eller som jag kan prata med.
SvaraRaderaTack för mig.
Jag minns själv hur det var att vara 15. Det är en tuff ålder. Och det låter som om du har mycket press på dig. Från andra och kanske även från dig själv. Är det där problemet ligger tror du? Att det är därför du gråter och mår dåligt? Eller finns det något mer? För det kan göra mycket att bara identifiera vad det är som är jobbigt. För när man vet det så kan man ta tag i det. Och jag tycker verkligen du ska göra det! Livet kan vara så mycket enklare och roligare. Tro mig. Det är värt att ta tag i det. Hur svårt det än känns. Bara att erkänna att man mår dåligt tycker jag är ett steg i rätt riktning. Så bra gjort hörru! Kämpa på. Jag finns här i alla fall om du vill skriva av dig mer.
RaderaStor kram.
Jag är en tjej vid 10 år och känner knappt igen mig själv längre! Förut var jag jämt ute i mitt stall och mina hästar/djur men nu gör jag det alldrig typ! Jag har tappat bort mig själv känns det som! Svårt och förklara men hoppas du förstår! Vad ska jag göra?
SvaraRadera