"Sånna som vi med lyckan mitt i sorgen". Det stämmer så himla bra, och det låter så otroligt vackert. För det är precis så jag känner. Jag har aldrig trott eller påstått att jag mått sämre än någon annan. Jag trodde att det var så här man mådde, efter som jag alltid känt mig sådan. Att that's life liksom. Men uppenbarligen behöver det inte vara så. Man kan få ett mycket jämnare humör. Slippa alla störtfall ner med ansiktet före ner i backen. Man kan slippa hetsa upp sig för små saker. Slippa att känna en ständig oro. Man kan tycka bra om sig själv och vara nöjd med den man är. Man kan slippa hemska "fantasier" och annat dumt. Eller att vara konstant trött och utmattad. Panikångesten går att behandla och allt kan faktiskt bli lite bättre.
Men mitt uppe i allt tråkigt så kommer det stunder så man mår så himla bra. Livet ler mot en och man känner sig lätt i kroppen. Problemen finns bara i periferin. Små och suddiga. Och just där och då är man som mest lycklig. Lycklig och förälskad i livet.
så jävla bra låt, love it!
SvaraRadera