Jag är en obotlig djurvän. Jag älskar alla sorters djur så högt att det ibland gör ont i mig. Casper säger att han tror att jag var en hund i mitt förra liv för att jag pratar så med alla hundar jag möter. Hehe, vem vet. Det kanske är så. Jag känner i alla fall ett starkt band till hundar. Men i alla fall. Igår kväll gick jag förbi en av dom minsta kattungar jag någonsin sett helt själv ute i kylan. Och mitt hjärta började gråta av moderskänslor. Det är ju jättekallt ute! Så igår kväll lade jag timmar på att försöka få tag på min lille vän. Men misslyckades. Han är jätte rädd för människor. Men jag gav han skinka och frollik så han skulle ha något att äta. Så nu imorse gick jag och Casper förbi stället han gömde sig på. Och han satt kvar! Vi fick inte tag på honom idag heller. Och jag missade bussen..
Men jag tänker inte ge upp. Vi ska dit och försöka få tag på honom senare. Det är konstigt. För med såna här saker har jag all energi i världen. Men vad tror ni, klarar små kattungar vinterkylan helt själva?
Hej djurvänner!
SvaraRaderaHoppas ni får tag på katten. Det finns så många hemlösa katter. Det är sorgligt. Jobbar på ett katthem. Dom är förkylda nu så jag tycker hemskt mycket synd om alla mina hängiga vänner. Dom kan gå ut och in som dom vill. Det är inte lätt att städa på ett katthem när det springer katter runt benen som man kan snubbla på. Dom ska alltid in där dom inte ska vara. Härligt att gosa med katterna. Det finns hur många att gosa med som helst. Det känns alltid som att jag kelat för lite med någon katt. Hoppas att ni kan fånga katten. Det finns kattfällor annars. Kommer ni ta hand om katten? Hoppas det för ni verkar vara så snälla bägge två!!!!
Kramar och lycka till med katten.
Agneta Blomberg
Du är precis som en i min närhet hon tar hand om alla djur om det så är liten snigel på gågbanan och det är ju en bra egenskap :o) hihi
SvaraRadera