Att behöva hitta på nödlögner.

Idag skulle några av mina klasskompisar ses och dricka lite vin och bara snacka. Hur trevligt som helst, och det är kanonfina tjejer. Men jag har haft några tuffa dagar rent psykiskt, och känner att det inte går. Jag kan inte sitta där och skratta och vara trevlig, hur gärna jag än vill. Jag orkade inte idag. Det är inte det att jag "gör mig till" i vanliga fall, eller jo, ibland kanske. När jag inte mår så jätte bra så får man ju försöka visa upp sin bästa sida ändå. Men jag trivs så bra med dem, och ändå har jag inte vågat berätta hur allt står till. Jag är rädd att de tar avstånd, eller tycker att jag inte kommer passa som socionom och terapeut i framtiden. Men i alla fall så orkade jag inte idag. Jag hade inte varit den Chabo som jag vill vara, och som jag egentligen (tror att jag) är. Så då får jag komma med massa löjliga och dåliga ursäkter. Och jag skäms så. För jag vill umgås med dem, och jag vill inte hamna utanför. Men ibland orkar jag inte bara. Och då skäms jag för mig själv. Och jag mår dåligt av att behöva hitta på massa lögner och spela ett sorts spel. Det är inte jag...