Att inte våga.

Jag kommer på mig själv med att gå omkring och städa och plocka. Fixa och vara till hands. Göra familjen till lags. Allt för att alla ska vara glada och nöjda. Precis som jag gjorde när jag bodde hemma. Min mamma och pappa bråkar jämt. Och mamma är väldigt lättretlig och ganska grov i vad hon säger ibland. Så jag gör det för att underlätta här hemma. Och det är oerhört krävande. Och jag får känslan av att jag är lite rädd för att göra fel. Rädd för att stå upp för mig själv. För jag vet att ibland gör hon fel och behandlar både mig, min pojkvän och min pappa illa. Visst, hon mår nog inte riktigt bra hon heller (men hon vägrar erkänna det, hon dör hellre), men det är inte okej. Men som sagt, jag vågar inte...