Varför kan hon inte förstå?

Jag pratade med min mamma om att vi kanske blir kickade ur lägenhet. Och genast blev hon tyst och avvaktande. Och jag vet precis vad det betyder. "Suck, nu har hon gjort ytterligare ett felaktigt val. Om hon bara kunde göra som jag säger åt henne. Hur ska jag nu manipulera henne till att göra rätt sak? Jag trodde jag fostrat henne bättre..." Ungefär det är det vad det betyder. Sen började hon prata om att hon trodde att han inte behandlade mig bra och att jag borde stå upp för mig själv. Men det är ju precis det jag försöker göra, fast mot henne. Men jag vågar inte bråka med henne, och vågar inte bli arg. Jag vet inte varför. Men på något sätt känner jag att jag måste vara mamma till lags och skydda henne från det lilla jobbiga jag kan. Jag vet att hon egentligen bara är orolig. Jag har inte haft några bra killar innan, Men det är skillnad på det nu. Och hon måste ge honom en chans. Oavsett om hon tycker att alla killar i allmänhet är svin. För han är underbar. Och han är perfekt. Jag orkar inte med att behöva linda in allt jag säger till mamma för att skydda henne. Hon måste förstå att jag är vuxen och mogen nog att göra mina egna val. Stötta mig i dem istället.