Just nu är jag inne i en lite jobbigare period. Ryggen blir värre och värre, det är stressigt i skolan och jag har liksom tappat orken. Jag vill bara åka hem till mina föräldrar och den lilla staden på knapt 8 000 invånare och vara nära naturen och alla jag känner mig trygg med, min släkt. Trots att jag vet att när jag kommer hem så mår jag dåligt då jag kommer nära alla gamla minnen igen, bårken mellan mina föräldrar och kraven. Det kommer tillbaka så fort. Men ändå längtar jag dit just nu. Till barndommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar