Jag vill tycka om mig själv.

Jag är så trött på att ha så fruktansvärt dåligt självförtroende. Jag har hela mitt liv trott att jag faktiskt haft bra självförtroende. Jag har ju alltid vågat stå för min åsikt och säga till om till exempel en lärare gör fel. Men jag har tydligen associerat fel saker med självförtroende. För just nu känner jag mig så otroligt svag. Jag kämpar dagligen för att få människors godkännande. Bli omtyckt och leva upp till alla ideal. Så fort min pojkvän säger något, som till exempel att han tycker att jag gör bullar på "fel" sätt, så tar jag jätte illa vid mig. Jag vet att det inte är något personligt och att han säger det med kärlek och humor. Men det hjälper inte. Jag hör bara att ja gör fel och därmed är jag dålig. Eller om någon i min klass inte gillar min ide till ämne så blir jag jätte förnärmad.
Och det tar på mig. Tillslut är allt jag hör negativt och jag gör egna konstiga kopplingar. Jag tycker att jag är alldaglig och grå. Saknar utstrålning och glädje. Jag är tråkig och energikrävande. Osäker och nervös. Vem kan möjligtvis tycka om att umgås med mig? Eller se upp till mig? Eller vara stolt över mig? Det känns inte ens som att min mamma är stolt över mig. Det är alltid något jag hade kunnat göra bättre. Vilket min syster alltid lyckas göra (men hon är ju underbar så det är inte så konstigt).

Men det är jävligt jobbigt rent ut sagt. Speciellt när jag vet om allt det här. Att jag tar saker på ett visst sätt, och att jag bara hör det dåliga. Jag vet att det finns flera som tycker att jag är helt okej. Och min pojkvän älskar mig över allt annat och är stolt över mig. Jag vet det. Men jag känner det inte. Det känns som påhitt och lögner för att människor inte vågar säga sanningen. Eller är rädda för att såra mig. Och jag kan bara gissa hur jobbigt det måste vara att leva med mig...